År 2022 ökar vi takten för alla barns rättigheter

Ännu ett utmanande och ovanligt år i pandemins tecken är till ända. Även om covid-19 inte är en sjukdom som i första hand drabbar barn, har just barnen fått betala ett högt pris.

De enorma avbrotten inom vård- och hälso­insatser, samt skolned­stängningar och kraftigt ökande fattig­dom, är de största hoten mot barnen i pandemins spår.

Ju längre krisen pågår, desto större blir konsekvenserna. En hel generations framtid står på spel.

Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef

UNICEF har arbetat hårt alla dagar under året för att ge barn den akuta och lång­siktiga hjälp de behöver för att överleva och utvecklas. Och vårt arbete hade inte varit möjligt utan alla fantastiska Världsföräldrar, givare och partners.

När vi nu ser tillbaka på 2021, så finns det även ljuspunkter i mörkret – allt hopp som du och alla andra givare har gett till barn över hela världen.

I år har ni tillsammans bland annat bidragit till att:

  • 2,4 miljoner barn har fått behandling mot livshotande undernäring.
  • 34 miljoner människor har fått tillgång till rent vatten.
  • 22,4 miljoner barn och kvinnor har fått tillgång till livsviktig hälsovård genom vårdcentraler och sjukhus stöttade av UNICEF.
  • 110 miljoner barn har fått möjlighet till utbildning.
  • 15 miljoner hushåll i humanitär kris har fått stöd i form av kontanter till sina basbehov.

Visst är det är hisnande siffror? Och kom ihåg, att bakom varje siffra finns en människa vars liv du har varit med och förändrat till det bättre.

Nu blickar vi framåt mot 2022. Året då vi ökar takten för att hantera pandemins konsekvenser för barns liv och framtid. Tillsammans gör vi världen till en plats där alla barn kan få leva, utvecklas och må bra!

Varmt tack till alla våra Världsföräldrar och samarbetspartners, till dig som engagerar dig ideellt och i våra opinionsfrågor, handlar i gåvoshopen eller stöttar oss på annat sätt!

Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

WWF: Beslutet om vargjakt djupt olyckligt

I Sverige finns cirka 395 vargar, enligt forskarna. Foto: Staffan Widstrand/WWF

Vargstammen är liten, sårbar och hotas av inavel och illegal jakt. Den behöver därför hanteras med försiktighet. Någon plan för hur vargen ska få en livskraftig population i Sverige finns inte, menar WWF.

–WWF beklagar beslutet. Det är ett politiskt misslyckande att ingen kunnat lösa frågan om en långsiktig förvaltning av varg under de senaste 15 åren – och inte ser ut att kunna göra det framöver heller, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på WWF.

WWF efterlyser ett samordnat arbete för att öka toleransen för varg och minska den illegala jakten som är ett långsiktigt hot. Hoppet står till den nya förvaltningsplan för bland annat varg som nu arbetas fram av Naturvårdsverket. För att den ska bli praktiskt användbar krävs dock politiska beslut med ändrad lagstiftning.

–Som läget är nu gynnas varken människor eller djur. Få människor har förtroende för vargförvaltningen och konflikterna är stora. Dödläget behöver brytas. Därför vill WWF att den svenska licensjakten prövas av EU-domstolen, säger Peter Westman, biträdande generalsekreterare på WWF.

WWF har inte överklagat årets licensjakt (som pågår 2 januari till och med 15 februari), men vill att frågan om att vargjakten ska avgöras på EU-nivå. 2010 initierade Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF ett så kallat överträdelseärende hos EU-kommissionen för att få den svenska licensjakten prövad.

Fakta:Resultaten från inventeringsperioden 2020/21 visar att det finns cirka 395 vargar i Sverige, en ökning från omkring 365 individer året dessförinnan (https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/vilt/varg-population-skandinavien/). Trots ökningen kvarstår problemen med inavel, då många familjegrupper härstammar från samma individer.

Regeringen införde allmän licensjakt på varg i januari 2010, för första gången på 45 år.

Läs mer om WWFs arbete med varg och de andra stora svenska rovdjuren här: www.wwf.se/djur/svenska-stora-rovdjur

För frågor, kontakta:

Peter Westman, biträdande generalsekreterare WWF, 076-837 80 59

Mats Forslund, expert handel med hotade arter WWF, 070-399 81 63

Marie von Zeipel, senior pressekreterare WWF, 070-629 10 77

The post WWF: Beslutet om vargjakt djupt olyckligt appeared first on Världsnaturfonden WWF.

Gå till källa
Author: Marie.Von.Zeipel

Julklappsköp i sista minuten? Du hinner fortfarande!

Julklapp i sista minuten

UNICEFs Barn på flykt-paket ger barn vaccin mot polio och mässling, vätskeersättning mot uttorkning och nötkräm mot undernäring. En filt ger skydd under kalla nätter, och en nalle skapar trygghet.

Med en dag kvar till julafton vill vi inte tänka på barn som lever på flykt, utan varma kläder, mat eller tak över huvudet. Men det är verkligheten, och den går inte att blunda för.

Låt dina sista julklappspengar gå till något riktigt värdefullt. Köp ett Barn på flykt-paket, så är du med och hjälper barn som far illa på flykt.

Handla i gåvoshopen

Du får fina digitala gåvobevis att skriva ut och lägga under granen eller skicka direkt till den du bryr dig om, så det gör ingenting om du är ute i sista minuten. God jul!

Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Ett nationellt skogsprogram måste ta hänsyn till helheten

ÖPPET BREV TILL LANDSBYGDSMINISTERN FRÅN WWF, SNF OCH NATURTURISMFÖRETAGEN

Stockholm 2021-12-20
Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg
Näringsdepartementet
Regeringskansliet
103 33 STOCKHOLM

Vi undertecknande organisationer, som företräder olika intressen, stödjer alla ett ansvarsfullt skogsbruk som utvecklas för att bli hållbart. Men vi är djupt oroade över utvecklingen i skogen. Vi ser en obalans där produktion av biomassa prioriteras på bekostnad av andra värden. Samtidigt ser vi en ökad polarisering i debatt och politik. Ofta med argument som inte bottnar i forskning och kunskap. Det i sig leder till misstänksamhet och riskerar att ytterst slå negativt mot näringar som har skogen som bas och är beroende av export och turism. Vi menar att både skogssektorns och skogspolitikens legitimitet står på spel.

SOM-institutet vid Göteborgs Universitet genomför årligen studier om trender i samhället. Studien från i år visar att 53 procent av svenskarna är mycket oroade över miljöförstöringen och att 79 procent av svenskar anser att man bör satsa mer på ett miljövänligt samhälle. [1] Även Världsnaturfonden WWF:s undersökning från 2021 visar att 8 av 10 svenskar vill ha ett skogsbruk som skyddar arters livsmiljöer och att endast en fjärdedel tror att gamla naturskogar är väl skyddade enligt lag. [2] Men detta återspeglas inte i vare sig den dagsaktuella politiska retoriken eller i handling.

Våra organisationer har alla medverkat i det tidigare arbetet med ett nationellt skogsprogram och har försökt att i positiv anda verka för en balanserad och verkligt hållbar utveckling. Arbetsgrupperna inom skogsprogrammet levererade fyra rapporter som i delar tydligt återspeglade oenighet. I strategin för ett nationellt skogsprogram står tydligt att det är en långsiktig process för att hantera målkonflikter och syftar till fortsatt utveckling av ett hållbart skogsbruk. För att nå fram till gemensamma lösningar som kan accepteras av hela samhället behöver det nationella skogsprogrammet nu börja i rätt ände. De frågor som är föremål för konflikterna i skogen måste därför i första hand lösas. Visserligen har pandemisituationen försvårat processen inom nationella skogsprogrammet, men det kan i sig inte förklara en stark tendens från politiskt håll att tona ned målkonflikterna i skogen.

Den skogsproposition som regeringen har lagt fram kommer inte att lösa konflikterna i skogen. Inte heller tar den hänsyn till utvecklingen i omvärlden. Samtidigt behöver arbetet i det nationella skogsprogrammet vara i linje med såväl den svenska lagstiftningen som EU:s rättsakter och strategier. Här saknar Sverige en tydlig linje. Det nationella skogsprogrammet skulle kunna vara en arena för att komma framåt i frågan.

Övergripande vill vi ställa den principiellt viktiga frågan till regeringen:

Är den strategi och handlingsplan som togs fram 2018 för ett nationellt skogsprogram fortfarande aktuell?

Svaret på denna fråga är viktig då strategin utgör en grund för ett fortsatt program. Samtidigt behöver strategin utvecklas och en plan tas fram med konkret handling som täcker in andra värden, och som håller sig inom såväl de rättsliga ramarna som Sveriges nationella mål och internationella åtaganden rörande biologisk mångfald i skogen. Därför föreslår vi att det fortsatta arbetet inom nationella skogsprogrammet inkluderar följande;

  1. Skogen, friluftsliv och turism – Hur ska skogsbruket klara de friluftspolitiska målen? Ungefär halva befolkningen rör sig frekvent i naturen. Allt fler ur den andra halvan börjar upptäcka hur fantastiskt det är att göra det. Det nationella skogsprogrammet måste börja hantera frågor om vilken sorts skogar det svenska folket men också en växande turism vill ha. Visit Sweden bekräftar att naturen är en av de främsta reseanledningarna inom och till Sverige. I den nationella naturturismstrategin pekas naturen ut som avgörande. Naturturismen är en platsbunden näring där resursen består av skog, fjäll, skärgård, vattendrag och andra miljöer som är motivet för resan. Besöksnäringen är beroende av en levande landsbygd med funktionella landskap. Skogspolitik och skogsbruk som ger besöksvänliga skogar leder till ett land där både bofasta och besökare trivs.
  2. Skogen och den biologiska mångfalden – Hur kan Sverige klara de av riksdagen antagna miljökvalitetsmålen och internationella åtagandena om skogsskydd och biologisk mångfald? Vi står inte enbart inför en stor klimatutmaning, lika viktigt är hoten mot den biologiska mångfalden och det är avgörande att den ena utmaningen inte sätts över den andra. Båda är lika centrala! Vi måste synliggöra vikten av biologisk mångfald för ekosystemtjänster och resilienta skogslandskap. Utifrån befintlig forskning måste vi enas om den biologiska mångfaldens situation och behov i skogen idag. Samt försöka enas om hur vi kan utveckla ett landskap där brukande och skydd skapar en grön infrastruktur som kan bära skogens många värden inklusive bevarandet av den biologiska mångfalden. Fördelning av ansvar för att åstadkomma detta måste tydliggöras.
  3. Skogen och klimatet – Vi måste reda ut och enas i frågan om växthusgasbalanser i skogen, Här behövs en kunskapsbaserad diskussion om hur skydd och olika brukningsmetoder ska kunna optimeras avseende biologisk mångfald, ekosystemtjänster, klimat och resiliens. I detta ligger att synliggöra hur olika antaganden och systemavgränsningar leder till olika slutsatser om klimatnyttan avseende skydd, olika brukningsmetoder och skogsprodukter. Vidare behöver frågor om klimatanpassning redas ut. Redan idag ser vi hur insektsangrepp kostar såväl skogsägare som staten stora summor. Hur ska framtidens skogar och skogsbruk se ut för att minimera de risker som ett allt varmare klimat kommer att innebära?
  4. Begreppet ”Frihet under ansvar” – Har lika många definitioner som det finns debattörer. Vad frihet är begriper de flesta, men vi måste reda ut vad ansvaret innebär i skogen. Osäkerheten om sektorsansvaret är också något som påpekades i Riksrevisionens granskning av skogsskyddet 2018. Var går skiljelinjen mellan det formella och det frivilliga ansvaret? När och i vilken mån ska staten luta sig mot det frivilliga ansvaret? Vilken transparens och långsiktighet behövs inom skogsbruket för att skapa en förankring och trovärdighet i samhället och gentemot marknaden? Hur ska man se på certifiering i förhållande till ”frihet under ansvar”? Detta är några exempel på frågor som behöver hanteras om dagens skogspolitik fortsatt ska ligga fast.
  5. Hållbarhetsfrågan – I strategin för nationella skogsprogrammet åberopas den definition avseende hållbart skogsbruk som tagits fram inom Forest Europe. Denna definition kan vara vägledande men för att vara meningsfull måste den fyllas med innehåll i form av handfasta målsättningar i en svensk kontext. Ovanstående områden utgör underlag för att kunna ta ett holistiskt grepp i frågan om hur vi kan förtydliga sådana målsättningar. För att ett nationellt

skogsprogram ska vara framgångsrikt måste vi först och främst landa i en gemensam förståelse av innebörden i hållbart skogsbruk och hållbar förvaltning av svenska skogslandskap. Detta ligger också i linje med förväntningarna på EU-nivå.

  1. EU och internationellt – Vi lever i en globaliserad värd vilket också påverkar svensk politik och ekonomi. Men Sverige har ingått flera internationella överenskommelser som berör den nationella skogspolitiken och skogsbruket. EU har ingen gemensam skogspolitik men däremot gemensam politik inom bl.a. klimat och biologisk mångfald vilket även starkt berör skogen. Inom EU pågår ett intensivt arbete med den gröna given som innebär flera olika strategier och lagförslag som berör hur skogen kan och bör brukas, samt för skydd av den biologiska mångfalden. Här bör Sverige agera konstruktivt i stället för kritiskt reaktivt. Då behövs en gemensam bild och en sammanhållen strategi för hur vårt skogsbruk ska kunna anpassas till de ramverk som EU sätter. Dessa frågor menar vi är lämpliga att diskutera i det nationella skogsprogrammet där andra delar av samhället än skogsbruket och skogsindustrin deltar.

Hur ovanstående processmässigt ska vävas in i ett fortsatt nationellt skogsprogram är vi öppna för att diskutera, men vi menar att det är helt nödvändigt att dessa frågor löses ut. Vi vill se ett kunskapsbaserat nationellt skogsprogram där skogens alla värden respekteras, synliggörs och integreras i hela arbetet. Först då kan det nationella skogsprogrammet vägleda balanserade politiska beslut och åtgärder som värnar om dessa. Då kan vi få ett program för den svenska skogen som samhället i bred bemärkelse kan ställa upp på och som även kan ge positiv genklang internationellt.

Gustaf Lind, Generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Johanna Sandahl, Ordförande Naturskyddsföreningen
IngMarie Junler, tf. Ordförande Naturturismföretagen

 

The post Ett nationellt skogsprogram måste ta hänsyn till helheten appeared first on Världsnaturfonden WWF.

Gå till källa
Author: Nina Schmieder

Människor och djur hotas av torkan i Kenya

Torkan i Kenya får katastrofala följder för människor och djur. Den senaste tiden har exempelvis dussintals giraffer dött. Foto: WWF Kenya 

Det är andra året i rad som norra delen av Kenya drabbas av en onormal torka och det är en katastrof. WWF Kenya har vädjat om akutstöd. Detta har WWF Sverige hörsammat och vi bidrar nu med 1,5 miljoner kronor, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Bristen på nederbörd är som störst i fyra län (Wajir, Garissa, Isiolo och Marsabit) i norra Kenya, men totalt är över 20 län drabbade. Kenyas president Uhuru Kenyatta deklarerade i september att landet befinner sig i krisläge. Organisationer som Unicef och Röda Korset bidrar med vatten och mat till utsatta människor i området. Totalt bor det cirka två miljoner människor i regionen.  

– Så mycket som 60 procent av boskapen har dött i vissa områden. Det man ser nu är att utmärglad tamboskap blir enkla byten för vilda rovdjur i deras jakt på föda, säger Åsa Fahlman, veterinär och artexpert hos WWF. 

Flera vilda djurarter hotas, vilket kan slå hårt på utrotningshotade arter som spetsnoshörningen och hirolaantilopen om inte hjälp når fram. Det var ont om mat och vatten redan innan torkan slog till. Dussintals giraffer, gerenukgaseller och bufflar i Garissa, Wajir och Tana River och delar av Meru nationalpark har svultit ihjäl den senaste tiden. Girafferna är några av de vilda djur som drabbas värst.

 – Lejon och hyenor är de rovdjur som framför allt dödar tamboskap och det leder till ökade konflikter med lokalbefolkningen. De stödinsatser som WWF ska bidra till är bland annat inhägnader som skyddar boskapen mot rovdjur. Samtidigt kommer stödutfodring sättas in och vattenresurser säkras för både boskap och vilda djur, fortsätter Åsa Fahlman. 

Det pågår flera andra insatser med att hjälpa de utsatta djuren. Vid Lewa Wildlife Conservancy exempelvis har naturvårdare startat ett kompletterande stödutfodringsprogram riktat till framför allt noshörningshonor med ungar och gamla noshörningar för att rädda dem från att svälta ihjäl.

–Stödinsatserna som WWF Kenya nu gör för djurlivet i det här området kan delas upp i tre faser. Den första beräknas pågå till mars, med målet att minska dödligheten. Det gör man genom att förse boskapen och vilda djur med vatten och hö. Det körs in med lastbilar, fortsätter Åsa Fahlman. 

En del av pengarna går till tält och träning av de parkvakter som utför hjälparbetet, plus boskapsinhägnader. I andra fasen ska man borra efter nya vattentäkter och skapa nya vattenhål. På längre sikt måste man också jobba med att hitta alternativa sysselsättningar för de som bor i området, så att de inte enbart är beroende av boskapsskötsel.

 Åsa Fahlman kan se samband mellan klimatkrisen och de längre och tätare torrperioderna. 

–Det är tydligt är att torrperioderna ökar i antal. Tidigare inträffade de mellan vart femtonde till tjugonde år, men nu inträffar de någonstans mellan vartannat år och var femte år. Och då hinner tyvärr inte naturen återhämta sig däremellan. 

FAKTA:

WWFs akutstöd: 
Alla kan vara med och bidra till framtida insatser: Bli Planetfadder www.wwf.se/planetfadder  

Hirolaantilopen: 
Denna antilop finns numera enbart i ett område på gränsen mellan nordöstra Kenya och sydvästra Somalia. Den brukar kallas världens mest hotade antilop och är gulbrun eller brun och har långa, vassa horn. På 1970-talet fanns uppskattningsvis cirka 10 000 hirolaantiloper, men i dag uppgår den totala populationen till mindre än 500 individer. De hotas nu av den ihållande torkan i norra Kenya. Källa: IUCN  

Spetsnoshörningen:  
Spetsnoshörningen kallas även svart noshörning och har liksom andra arter av noshörning drabbats hårt av tjuvjakt sedan flera decennier. Av världens kvarvarande cirka 5.500 spetsnoshörningar finns ca 850 i Kenya (år 2020). Just i Kenya har tjuvjakten minskat  på senare år– år 2020 dödades ingen spetsnoshörning av tjuvjakt i Kenya, vilket är unikt. Men i norra Kenya hotas nu dessa noshörningar av torkan. Källa: WWF 

Har du frågor, kontakta: 
Åsa Fahlman, veterinär och artexpert, asa.fahlman@wwf.se, tel 073-6825640
Nina Schmieder, pressekreterare WWF, nina.schmieder@wwf.se, tel 073-5862622

The post Människor och djur hotas av torkan i Kenya appeared first on Världsnaturfonden WWF.

Gå till källa
Author: Nina Schmieder

Dina julklappspengar är värda mer än du tror

Hitta julklappen du vill ge

Ligger du vaken om nätterna och funderar på vad du ska ge till pappa, mormor eller kompisen i julklapp? De som har allt. Då har vi en snabb men livs­viktig lösning. Lägg dina julklapps­pengar på barn som inte har något. Gåvor som värmer hjärtat på dina nära och samtidigt hjälper barn att överleva.

Exempel på vad dina pengar räcker till:

  • En parfym = tre flickors skolgång
  • En lyxig tvål = näring till 12 undernärda barn
  • Ett förkläde i skinn = poliovaccin till 152 barn

Tillsammans kan vi lyckas med något stort den här julen – rekord i omtänksamhet för utsatta barn i världen! Du får fina digitala gåvokort att ge bort.

Handla till barnen

Att se till att flickor går i skolan och får utbildning är vägen till en mer jämlik framtid, och för flickorna är det en väg ut ur fattig­dom och utsatt­het. Låt dina nära vara med och se till att fler flickor får gå i skolan.

Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

WWF: Klimatkrisen och den biologiska mångfalden hänger ihop

Vår matförsörjning, ekonomi och tillgång till rent vatten är alla beroende av den biologiska mångfalden. Friska och robusta ekosystem ligger till grund för långsiktigt hållbara samhällen. Välmående ekosystem förbättrar också våra möjligheter att begränsa klimatkrisen.

Som det ser ut i dag är världen inte i närheten av att nå klimatmålen i Parisavtalet och vi befinner oss på en ohållbar väg mot 2,4°C uppvärmning – och då om alla mål som satts faktiskt efterlevs. Vi måste halvera våra koldioxidutsläpp varje decennium och nå nettonollutsläpp senast 2050, för att klara oss från en skenande klimatkris.

Samtidigt pågår den kraftigaste minskningen av arter i mänsklighetens historia. En miljon djur- och växtarter riskerar att slås ut, varav många inom de närmaste decennierna, enligt en utvärdering från FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald (IPBES).

Detta globala artutdöende beräknas gå mellan tio och hundra gånger snabbare än under de senaste tio miljoner åren.

Här i Sverige rödlistas allt fler arter av SLU Artdatabanken. Av bankens nära 22 000 arter är mer än var femte rödlistad.

Samma mönster syns över hela jorden. Klarar inte de stora systemen att hålla klimatförändringarna i schack kommer det resultera i ytterligare effekter i Sverige.

Ett sådant exempel är regnskogarna runt om i världen som fungerar som en nyckel för att bromsa klimatförändringarna. Dess träd och växter binder kol som annars skulle släppas ut som koldioxid i vår atmosfär och ytterligare påskynda klimatförändringarna.

I dag kvarstår endast hälften av den regnskog som fanns för 100 år sedan. Resten har blivit avskogat och omgjort till bland annat plantager, odlingar, betesmarker, vägar och gruvor. Regnskogarna är också hem åt hälften av världens landlevande växt- och djurarter och är därför en vital faktor för artrikedomen på jorden.

Dessutom ger regnskogen oss mat, mediciner och rent vatten. Utan växter skulle många av de mediciner vi använder i dag inte finnas. Upp emot 40 procent av alla mediciner har aktiva substanser som utvunnits från växter, exempelvis värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra. Mängder med livsmedel kommer också från regnskogen som kaffe, bananer, kakao och avokado.

Men det finns fortfarande mycket regnskog att rädda, och vi har inte längre råd att förlora mer. Vi och alla andra livsformer behöver dessa regnskogar och ekosystem för att kunna fortsätta att leva. Det är också något som de flesta vill bidra till, 8 av 10 svenskar tycker att det är viktigt att produkter som bidrar till avskogning av regnskog tas bort från butiker och 85 procent vill se kraftiga politiska beslut som leder till ett bättre skydd av regnskogen, enligt en undersökning av SIFO.

Och när det gäller just din kopp kaffe så kan du själv göra något och endast köpa certifierat kaffe – samma gäller bananer, kakao och andra varor från regnskogsområden. Annars riskerar även den svenska skogen ta skada om regnskogen inte kan binda koldioxid.

2010 beslutade FN om de så kallade Aichimålen, som sattes upp för att skydda biologisk mångfald. Sverige nådde inte upp till ett enda av de 20 delmålen som skulle genomföras fram till 2020.

Under 2022 ska det beslutas om ett nytt avtal för att bevara biologisk mångfald. WWF menar att Sverige, EU och världens ledare då kraftigt måste höja sina ambitioner för att säkra levande ekosystem och våra barns och barnbarns framtid.

Gustaf Lind, generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF

The post WWF: Klimatkrisen och den biologiska mångfalden hänger ihop appeared first on Världsnaturfonden WWF.

Gå till källa
Author:

Julklappar som ger riktiga hem

SOS Barnbyars gåvobevis är populära julklappar och passar särskilt bra när man vill fira någon lite längre bort. Men också när man inte kan kramas som vanligt, och när man har sina tankar hos dem som inte kan samlas runt ett julbord eller ens har en familj att gå till.
Gå till källa
Author: SOS-Barnbyar

Nya jordbrukspolitiken – en besvikelse för klimat och miljö

Herefordkor på naturbete i snön. Foto: Ola Jennersten

– Det brukar heta att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men vad gäller jordbrukspolitiken, som är två år försenad, kan vi konstatera att den inte har varit värd väntan. Den nya jordbrukspolitiken levererar inte på våra miljö- och klimatmål, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.   

Det är visserligen bra att regeringen valt att flytta stöd för bredbandsutbyggnad och kommersiell service utanför jordbrukspolitiken, för att frigöra pengar för hållbart jordbruk. Men WWF är kritisk till att små, men viktiga, miljöersättningar för biologisk mångfald, som restaurering av naturbetesmarker och skötsel av myrslåtterängar flyttas ut ur den gemensamt finansierade jordbrukspolitiken.  

– Nu är det upp till regeringen och partierna i riksdagen att visa att man kommer att prioritera dessa viktiga miljöstöd i kommande statsbudgetar, annars riskerar artrika marker att förbuskas och vi tappar farten i restaureringsarbetet, säger Jenny Jewert, jordbruksexpert på WWF. 

Under hösten har WWF blivit kontaktad av flera lantbrukare som överväger att sluta med betesdjur på grund av dålig lönsamhet. Det är mycket oroande, eftersom Sverige behöver fler mular som betar de artrika naturbetesmarkerna, inte färre. Regeringens höjning av stöden för naturbetesmarker är välkommen, men den är fortfarande otillräcklig.   

– Bönderna behöver full ersättning för de merkostnader det innebär att hålla djur på magra naturbeten. Det måste vara mer lönsamt att hålla djur på naturbete än att hålla dem på åkermark eller i stall, annars kommer vi aldrig vända trenden för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, fortsätter Jenny Jewert.      

Medan EU-kommissionen betonar vikten av åtgärder som ökar kolinlagringen i jordbruksmark i jordbrukspolitiken går regeringen i motsatt riktning och föreslår att dagens vallersättning i slättbygd tas bort. Vall (gräs- och klöverblandningar) är den gröda som lagrar in mest kol, och borttagandet av stödet kommer också att slå hårt mot många naturbetesbönder.   

Att regeringen missar chansen att använda jordbrukspolitiken för att öka produktionen av proteingrödor är också obegripligt. Att odla mer proteingrödor i Sverige för foder och humankonsumtion är bra för klimatet och biologisk mångfald. Det skulle minska beroendet av importerad soja och stärka beredskapen i vårt livsmedelssystem. Men regeringen avstår från att införa odling av proteingrödor som en ny ett-årig miljöersättning, på tvärs mot Kommissionens viljeinriktning.    

WWF har under hela förhandlingen om den nya jordbrukspolitiken spelat in förslag på nya miljöstöd för att öka hållbarheten i svenskt jordbruk. Men det är uppenbart att Jordbruksverkets svårigheter att hantera administration och IT-system har väglett politiken, snarare än verkliga miljö- och klimatbehov. Att hålla nere antalet jordbruksstöd har vägt tyngre än att införa nya miljöersättningar.   

Regeringens plan för jordbrukspolitiken – med alla detaljer – blir inte offentlig förrän nästa vecka, och flera frågor återstår att analysera. Hur blir helheten för vattenmiljöarbetet? I vilken utsträckning bidrar reformen till minskad klimatpåverkan?  

På en övergripande nivå är det ett steg i rätt riktning att cirka 25 procent av inkomststödet viks för miljö- och klimatersättningar. Men WWF:s bedömning, utifrån den information som är tillgänglig nu, är att förslaget är för svagt för att på allvar kunna tackla art- och klimatkrisen.  

WWF ställer sig också frågande till om den miljöbedömning av den strategiska planen för jordbrukspolitiken, som konsultföretaget Professional Management färdigställt de senaste dagarna har hunnit komma till användning. Tanken är att miljöbedömningen ska vara ett vägledande beslutsunderlag inför de svåra prioriteringar som politikerna ställts inför.   

Fakta Strategisk plan för jordbrukspolitiken i Sverige:  

CAP står för Common Agricultural Policy och är EU-ländernas gemensamma jordbrukspolitik.   

Totalt omfattar CAP cirka 38 procent av den EU-gemensamma budgeten. Räknat på ländernas totala offentliga utgifter, inklusive nationella budgetar, utgör jordbrukspolitikens stöd endast ett fåtal procent.   

CAP omförhandlas av EU:s medlemsländer vart sjunde år.   

EU sätter ramverket, men respektive medlemsland har stort mandat att fatta beslut om vilka stöd man vill införa.    

  • Den nya strategiska planen för jordbrukspolitiken gäller år 2023-2027.  

  • Planen omfattar drygt 12 miljarder kronor per år.  

  • Viktigaste nyheten är att 25 procent av inkomststödet går till nya ett-åriga miljöersättningar. De nya ett-åriga miljöersättningarna är ekologisk produktion, precisionsodling, odling av mellangrödor för kolinlagring, samt odling av fånggrödor och vårbruk för minskat växtnäringsläckage.  

  • EU-kommissionen ska godkänna regeringens förslag för jordbrukspolitik under 2022.  

För frågor kontakta:  

Jenny Jewert, jordbruksexpert WWF, jenny.jewert@wwf.se, 073-642 32 02  
Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik WWF, 070-2924412  
Nina Schmieder, pressekreterare WWF, 0735-862622  

The post Nya jordbrukspolitiken – en besvikelse för klimat och miljö appeared first on Världsnaturfonden WWF.

Gå till källa
Author: Nina Schmieder

Samhället får inte svika placerade barn – pandemi eller ej

Det är socialnämnderna i varje kommun som ansvarar för att barn och unga placeras i familje­hem, hem för vård och boende (HVB) eller stöd­boende av god kvalitet. Ett stort problem i Sverige är dock att det inte finns till­räckligt många familje­hem, vilket kan göra det svårt att hitta lämpliga sådana. Det kan i sin tur leda till så kallat samman­brott i vården, vilket innebär att barnet måste byta familje­hem. Ibland flera gånger.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan stärkas när barn placeras utanför det egna hemmet. I uppdraget ingår bland annat att analysera familje­hemmens förutsättningar och lämna förslag på hur antalet lämpliga familje­hem kan öka.

Det är en utredning som UNICEF Sverige välkomnar, då det är tydligt att förbättrings­åtgärder behövs. Staten måste säker­ställa barns trygghet och rättig­heter, inte minst när barnet hamnar i statens ansvar. Det är oacceptabelt att barn riskerar att utsättas för vanvård och våld under statens vård. Fallet med den fyraåriga flickan är bara ett av många exempel.

Vi anser att det är hög tid att sluta lappa och laga förlegad lagstiftning, såsom LVU och SoL – lagar som dessutom saknar ett tydligt barnrätts­perspektiv. Det är först när vi gör om från grunden som vi kan få den förändring vi behöver: att förflytta synen på barn från ägodelar till rättighets­bärare. Placerade barn kan inte fortsätta flyttas omkring, som tillhörigheter, på det sätt som sker idag.

Staten måste säkerställa barns trygghet och rättigheter, inte minst när staten har ansvar för barnet.

Vi måste stå upp för de mest utsatta barnen

Vanvårdsutredningen (SOU 2011:61) borde ha lärt oss att barn kan fara illa även när staten har ansvaret för vården. Vi har under åren sett alltför många fall där barn som har utsatts för våld eller försummelse av exempelvis sina föräldrar placeras i ett familje­hem där över­greppen fortsätter, vilket leder till ännu ett svek mot barnet – den här gången av samhället. Staten borde för länge sedan ha dragit lärdom och satt in åtgärder för att förhindra att det kan hända.

Det är också tydligt i spåren av pandemin, att barn som befinner sig i en utsatt situation riskerar att bli än mer utsatta och isolerade. Vi kan inte tillåta att undantags­regler riskerar placerade barns säkerhet, och sedan skylla på pandemin.

Inkludera barn i frågor som rör dem

Grunden i all barnrätt är att barn ges möjlighet att komma till tals i processer och beslut som rör dem. För att placerade barns rättigheter till fullo ska tillgodoses måste barnen själva ha möjlighet att lämna synpunkter och framföra klagomål. 

Socialtjänsten måste, tillsammans med barn och unga, börja utreda samman­brott i vården för att upptäcka miss­förhållanden och minska risken att barn hamnar i familjehem som kan vara skadliga. Först då kan vi sätta in rätt insatser och skapa verkliga förändringar för barnen. 

UNICEF Sveriges förslag

En god, kontinuerlig och fysisk kontakt mellan barnet och socialtjänsten är avgörande för att upptäcka eventuella miss­förhållanden i familjehemmet. Familjehems­placerade barn befinner sig överlag i en extra utsatt situation och tät kontakt med vården samt extra besök hos BVC behöver sättas i system, oavsett om det pågår en pandemi eller inte.

Samtidigt måste kontrollen av familje­hemmen förbättras, exempelvis genom ett nationellt kvalitets­register för familjehem. Och slutligen, alla barn som har kränkts eller upplevt miss­förhållanden måste få någon form av upp­rättelse. Det är dags för en ny vanvårds­utredning.

Våra förslag:

  • Nationellt register för familjehem. 
  • En ny vanvårdsutredning för att ge barn möjlighet till upprättelse.
  • Tillsammans med barn och unga utreda sammanbrott i samband med att en placering avbryts.
  • Barn måste garanteras en bättre kontakt med socialtjänsten, så att barnet lättare kan få hjälp när det brister i ett familjehem eller HVB.
  • Tätare läkarkontroller och BVC-kontroller för placerade barn.

Shanti Ingeström, barnrättsrådgivare med fokus på barns delaktighet
Maj Fargerlund, barnrättsjurist

Barnkonventionen om placerade barn

FN:s konvention om barnets rättigheter gäller som lag i Sverige. Barnkonventionens fyra grundprinciper ska vara vägledande för hur helheten i barnkonventionen ska tolkas: barns lika värde och rätt att inte diskrimineras (artikel 2), barnets bästa (artikel 3), rätten till liv och utveckling (artikel 6) och rätten att komma till tals (artikel 12). Barn som av olika anledningar inte kan bo kvar i sin hemmiljö har rätt till skydd och stöd från staten, samt rätt till ett alternativt hem (artikel 20).

  

Gå till källa
Author: UNICEF Sverige