”Jag säger till dem, att idag är ingen matdag”

I Afrika, söder om Sahara, är aids den vanligaste dödsorsaken. Sjukdomen håller på att förinta en hel generation vuxna – barnen förlorar sina lärare, läkare och framför allt föräldrar. Kenneth, 18 år, lever tillsammans med sina sju yngre syskon i Ibanda-distriktet i Uganda. Barnens båda föräldrar har gått bort i aids, och Kenneth har hoppat av skolan för att kunna försörja sina syskon.

Många dagar har han svårt att få ihop tillräckligt med pengar för att få mat på bordet, och ett mål till lunch är ofta det enda barnen får att äta.

– Jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker klara av allt, men pengarna jag tjänar är inte tillräckligt, berättar Kenneth. De säger till mig, ”jag har ont i magen” eller ”jag har ont i huvudet”, och jag säger till dem, att idag är ingen matdag.

Martin, som själv kommer från en familj med elva barn där han tidigt fick ta stort ansvar för sina yngre syskon, hade lätt att känna igen sig och bli berörd av Kenneths svåra situation. COPYRIGHT/PHOTO: Melker Dahlstrand melker@dahlstrand.se +46-70 630 20 88

Martin, som själv kommer från en familj med elva barn där han tidigt fick ta stort ansvar för sina yngre syskon, hade lätt att känna igen sig och bli berörd av Kenneths svåra situation. Foto: Melker Dahlstrand

Vad gör UNICEF?

Uganda är ett land med väldigt ung befolkning, 55 procent är under 18 år. UNICEF arbetar på plats med att på olika sätt stötta hälso- och sjukvården med kunskap och utbildning, vi erbjuder hivtester och ger behandling till dem som smittats.

I Uganda får idag 97 procent av gravida kvinnor som lever med hiv medicinering, liksom 63 procent av alla barn som smittats. Det finns fortfarande ett stort stigma kring sjukdomen i landet, vilket gör att många inte testar sig.

För att få stopp på problemet med hiv och aids är det viktigt att förmedla kunskap om hur viktigt det är att skydda sig, testa sig och hur man ska sköta sin medicinering om man skulle drabbas av hiv.

Kenneth har ensam tagit hand om sina sju yngre syskon sedan han bara var 13 år. COPYRIGHT/PHOTO: Melker Dahlstrand melker@dahlstrand.se +46-70 630 20 88

Kenneth, 18, har ensam tagit hand om sina sju yngre syskon sedan han själv bara var 13. Foto: Melker Dahlstrand

Kenneth och hans familj får tack vare UNICEF bland annat tillgång till hälso- och sjukvård, vaccin, medicin och skydd mot malaria. Vi fortsätter ständigt arbetet med att förbättra skyddsnätet för alla barn som drabbas av hiv och aids, och för att förebygga spridningen.

Reportaget med Kenneth och Martin, och mycket mer, kan du se i ”Världens viktigaste kväll – och roligaste”. Imorgon tisdag, 20.00 i TV4. Missa inte det.

 

P.s. För att hjälpa alla barn som Kenneth och hans syskon behövs mer resurser. Du kan hjälpa till, bli Världsförälder idag:

Bli Världsförälder nu

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

”Vi är många som dragit en vinst­lott i livet, men Robelyn har inte det”

Daylin, 34, lever tillsammans med sin man Ruben, 37, och deras fyra döttrar – Kyle, 10 år; Erich, 5 år; Robelyn, 1,5 år och Jelyn som är sex månader. Familjen bor, som så många andra i Manila, i en otroligt utsatt och fattig kåkstad. De sover direkt på golvet i ett hus som knappt är fyra kvadratmeter stort.

För ett år sedan drabbades Ruben av en stroke, och har inte kunnat jobba sedan dess. Tidigare försörjde han familjen genom att leta bland soporna, för att hitta något att sälja på marknaden.

Familjen somnar ofta hungriga och när Kjell träffar Daylin uttrycker hon oro över sina barns hälsa, eftersom hon inte har tillräckligt med mat att ge dem. Hon är extra orolig över att näst yngsta dottern, Robelyn, lider av undernäring – något som är ett stort problem bland barn i Filippinerna.

Vad gör UNICEF?

För att så tidigt som möjligt kunna upptäcka och åtgärda undernäring bland barnen knackar UNICEF dörr runt om i utsatta områden. Robelyn är ett av de barn som upptäckts på det sättet, och Kjell får följa med när mamma Daylin tar med Robelyn till en hälsoklinik som stöds av UNICEF.

Robelyn mäts och vägs och hon får näringsrik nötkräm. Krämen innehåller ett stort antal vitaminer och mineraler och är särskilt framtagen för att hjälpa undernärda barn att snabbt gå upp i vikt. Robelyn har redan börjat må bättre tack vare behandlingen.

– Om Robelyn inte kommit med i UNICEFs program så hade hon blivit mycket sämre och kanske dött, säger mamma Daylin.

Tre påsar näringsrik nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda ett undernärt barns liv. Foto: Nicklas Lindén Öhling

Tre påsar näringsrik nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda ett undernärt barns liv. Foto: Nicklas Lindén Öhling

Att ett litet barn får rätt näring är inte bara viktigt för kroppen, det är lika viktigt för hjärnan. Brist på näring under barnets första tusen dagar kan påverka barnets förmåga att lära och utvecklas för resten av livet.

– Jag blev otroligt glad över att se att hjälpen verkligen kommer fram, men slogs också av hur orättvist livet är. Vi är många som dragit en vinst­lott i livet, men Robelyn har inte det. Därför behöver vi alla hjälpas åt, säger Kjell.

Kjells reportage och mycket mer kan du se i ”Världens viktigaste kväll – och roligaste”, 1:a maj, 20.00 i TV4. Missa inte det. 


P.s. För att hjälpa alla barn som Robelyn behövs mer resurser. Bli Världsförälder idag och ge hundra kronor varje månad:

Bli Världsförälder nu

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Världens viktigaste kväll – och roligaste

Kvällen blandar allvar med humor och målet är att inspirera så många som möjligt att bli Världsföräldrar och förändra barns liv.

David Hellenius reser till flyktinglägret Cox’s Bazar i Bangladesh och träffar barn som flytt fruktansvärt våld i Burma. Skådespelaren Kjell Bergqvist åker till Filippinerna där fattigdom och undernäring är ett stort problem. Kjell träffar en fyrabarnsmamma som kämpar för att hennes undernärda barn ska överleva.

Programledaren Agneta Sjödin reser till Sydsudan och besöker ett sjukhus där undernärda barn får behandling. Sångaren Martin Stenmarck reser till Uganda och möter barn som är ensamma och måste klara sig på egen hand sedan deras föräldrar har dött.

För kvällens musikuppträdanden står Tomas Andersson Wij och Uno Svenningsson, Mia Skäringer Lazar och Oscar Zia, Darin och Molly Sandén.

Humorstjärnorna Rachel Mohlin, Christine Meltzer och Anna Blomberg sluter också upp för barnen och bjuder på roligheter när de bland annat visar nya, intressanta sidor av några svenska kändisar.

Under kvällen medverkar också Peter Forsberg, Börje Salming och Malin Berghagen och berättar om sitt engagemang för barnen.

”Världens viktigaste kväll – och roligaste” sänds 1:a maj klockan 20.00 i TV4 och på TV4 Play. Missa inte det!

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Vad gör UNICEF för att hjälpa barn på flykt?

Under de senaste fem åren har 15 nya konflikter brutit ut, eller blossat upp på nytt, i världen. Antalet utdragna konflikter (som pågått i över fem år) ökar också.

Att stanna på en plats där du eller din familj riskerar att dödas, våldtas eller rekryteras för att strida är nog otänkbart för de flesta. I konflikter och katastrofer blir det också ofta mycket svårt att försörja sig. Grödor och infra­struktur förstörs, och det blir svårt att sätta mat på bordet till sina barn eller ge dem rent vatten.

De flesta barn som nu är på flykt har flytt inom sitt eget land. Av dem som flyr från sitt land bosätter sig de flesta i ett grannland.

Mohmmad, tio år, är rohingyer och har flytt till fots från Burma till Bangladesh. Hans hus brändes ner och två av hans bröder sköts till döds. "Min enda dröm är att överleva." Foto: © UNICEF/Nybo

Mohmmad, tio år, är rohingyer och har flytt till fots från Burma till Bangladesh. Hans hus brändes ner och två av hans bröder sköts till döds. ”Min enda dröm är att överleva.” Foto: © UNICEF/Nybo

Exempel: Flyktingkrisen i Bangladesh

Våldet i Burma har vid flera tillfällen tvingat rohingyer att fly till Bangladesh. Sedan slutet av augusti förra året har över 655 000 människor flytt och sammanlagt är nu 1,2 miljoner rohingyer i behov av hjälp i Cox’s Bazar. Över 700 000 av dem är barn.

UNICEF har hela tiden funnits på plats för att hjälpa barnen och deras familjer. Barnen i Cox’s Bazar är extremt utsatta. Många har liksom Mohmmad genomgått svåra trauman och lever nu mycket trångt i flyktinglägren. Risken för sjukdomar är stor, liksom behoven av rent vatten, mat och bra sanitet.

Vad gör UNICEF för barn på flykt?

När barn tvingas fly får de många av sina rättigheter kränkta. UNICEF gör stora insatser i krigs­härjade områden, i flykting­läger och på flykt­vägen för de här barnen. Vi är ofta samordnare för katastrof­insatserna inom vatten och sanitet, näring och skydd mot våld och över­grepp. Några exempel på vad vi gör:

  • För att minska sprid­ningen av vatten­burna sjuk­domar, som är särskilt farliga för små barn, är det livsviktigt att skilja på de ställen där människorna hämtar dricksvatten, går på toaletten, tvättar sig och lagar mat.
  • UNICEF sätter upp närings­center för att under­söka  och behandla barn mot undernäring. Vi levererar närings­produkter som nöt­kräm, mjölk, gröt och kex.
  • Vi ser också till att vacci­nera barn, för att förebygga sjuk­domar som diarré och mäss­ling.
© UNICEF/Sanadiki

© UNICEF/Sanadiki

  • För att skydda barn mot våld och övergrepp sätter vi upp barnvänliga trygga platser där barnen kan få vård, utbildning och psykosocialt stöd. Vi tar också hand om ensamma barn som kommit ifrån sina familjer och hjälper dem att hitta varandra igen.
  • Vi sätter upp tillfälliga skolor i tält, utbildar lärare och levererar skol­material och material till fritidsaktiviteter och lek.

Här kan du läsa mer om barn på flykt och hur UNICEF arbetar:

Fakta: barn på flykt

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Hundra­tals barn­soldater släpps i Syd­sudan

De här två bästisarna, 12 och 13 år, är två av barnen som frigavs från väpnade styrkor vid en ceremoni i tisdags. Efter att ha förhandlat barnens frigivining är UNICEFs prioritet nu att stötta och hjälpa barnen att återintegreras i sina familjer och samhällen. Alla barn har rätt till sin barndom, och ska aldrig tvingas att ta upp vapen. Foto: © UNICEF/Rich

De här två bästisarna, 12 och 13 år, är två av barnen som frigavs från väpnade styrkor vid en ceremoni i Sydsudan i tisdags. Efter att ha förhandlat fram barnens frigivining är UNICEFs prioritet nu att stötta och hjälpa barnen att återintegreras i sina familjer och samhällen. Alla barn har rätt till sin barndom, och ska aldrig tvingas att ta upp vapen. Foto: © UNICEF/Rich

Det första frigivandet ägde rum i Yambio i februari. Då fick över 300 barn återvända hem till sina familjer, eller till center som stöds av UNICEF. I tisdags släpptes ytterligare 207 barn (112 pojkar och 95 flickor) i Bakiwiri i Western Equatoria State.

– Inget barn ska någonsin behöva bära vapen och strida, säger Mahimbo Mdoe, chef för UNICEF i Sydsudan. För alla barn som nu släppts innebär det starten på ett nytt liv. Vi är stolta över att kunna stötta de här barnen på vägen mot en bättre framtid.

Under frigivningsceremonin fick barnen formellt lägga ned sina vapen och fick civila kläder. Nu får barnen vård, psykosocialt stöd och rådgivning av UNICEF och samarbetspartners, som en del av programmet för att återintegreras i sina familjer och samhällen.

När barnen återvänder hem får deras familjer tre månaders stöd med mat för att underlätta den första tiden. Barnen får också utbildning anpassad för deras olika åldrar, så som till exempel yrkesutbildning för att hjälpa till med familjens försörjning. Att inte kunna försörja sig är en riskfaktor för att återigen komma i kontakt med väpnade grupper.

– UNICEF har tillsammans med regeringen och andra partners förhandlat med de olika parterna i konflikten för att gör frigivningen möjlig, säger Mahimbo Mdoe, men vårt arbete slutar inte här. Återintegreringen är en viktig och känslig process, och vi måste nu se till att barnen får allt det stöd de behöver för att lyckas i livet.

Trots det här fantastiska framsteget finns det fortfarande omkring 19 000 barn som utnyttjas av väpnade styrkor i Sydsudan. UNICEF kämpar för att alla barn ska släppas fria och få en möjlighet att vara barn igen.

Läs mer om hur UNICEF arbetar för att hjälpa barn som drabbas av väpnade konflikter:

Fakta om barn i krig

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Barn är barn även i krigets Syrien

Mousa, fem år, fick nya kläder av UNICEF vid en leverans i Syrien. Foto: © UNICEF

Mousa, fem år, fick nya kläder av UNICEF vid en leverans i Syrien. Foto: © UNICEF

I Syrien har den brutala konflikten tvingat halva befolkningen (11 miljoner) på flykt, varav majoriteten, som Mousas familj, har flytt inom landet. UNICEF finns där och kämpar varje dag för att se till att barnen får vad de behöver och har rätt till.

På bilden har Mousa precis fått nya varma kläder i en leverans från UNICEF. Han blev väldigt glad när han upptäckte att kläderna matchade hans blå glasögon.

Situationen för barnen som drabbas av konflikten är ofattbar. Under de senaste sju åren har mer än åtta miljoner barn tvingats utstå fruktansvärt våld, förlorat familjemedlemmar och sina hem och skolor. En misstänkt kemvapenattack i Douma, i östra Ghouta för en dryg vecka sedan, är den senaste i raden av dödliga attacker mot barn i Syrien.

Trots allt det fruktansvärda de har fått utstå är det fantastiskt att se hur levnadsglada barn som Mousa är. De är barn, precis som på vilken annan plats i världen som helst. För deras skull får vi aldrig sluta kämpa för att konflikten i Syrien ska ta slut.

Här kan du läsa mer om barnens situation i Syrien och vad UNICEF gör:


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Miss­upp­fattning att islamsk rätt skulle bli gällande i Sverige genom barn­konven­tionen

Anledning till utspelet är en skrivelse i artikel 20 i barn­konven­tionen, gällande barn som berövats sin familjemiljö. I texten omnämns kafalah enligt islamsk rätt som ett exempel på placerings­form. Om man läser hela artikeln blir det dock tydligt att barn som är i behov av omvårdnad utanför hemmet ska placeras enligt bestämmelserna i nationell lagstiftning, det vill säga svensk special­lagstif­tning på området. Det står uttryckligt i texten att staterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativen för omvårdnad.

Enligt svensk nationell lagstiftning har vi detaljerade bestämmelser för hur barn ska placeras enligt social­tjänst­lagen och lagen för vård av unga (LVU). Kafalah är ingen placerings­form enligt vår nationella lag­stiftning och kan alltså inte åberopas vid beslut om placering av barn.

Det har även uttryckts en oro för att bestämmelsen säger att vid val av boende ska hänsyn tas till barnets etniska, kulturella, religiösa och språkliga bakgrund. En barnets bästa bedömning (barnkonsekvens­analys) ska alltid göras i varje enskilt fall utifrån de placerings­former vi har enligt nationell lag. Hänsyn till barnets kultur och religion ska givetvis tas men gäller följ­aktligen vid val av de alternativ som finns till­gängliga.

Enligt de lagar och förordningar som gäller i Sverige så ska barn som inte kan bo hos sina föräldrar i första hand placeras med släktingar eller andra närstående om det är förenligt med barnets bästa, sedan familje­hem eller i sista hand på institution (HVB-hem). Placeringen är ett formellt beslut och ska utgå från en individuell prövning med barnets bästa som utgångs­punkt och andra faktorer ska vara noggrant övervägda.

Läser man övriga delar av barn­konven­tionen ser man också att andra hänvisningar görs till barns rätt att utöva sitt eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk (till exempel artikel 30). Det gäller alla religioner och kulturer och är en grund­läggande mänsklig rättighet oberoende av placerings­form för barn som ska placeras.

I det här samman­hanget är det viktigt att påminnas om att barn­­konven­­tionen är en inter­nationell konvention som är skriven för att kunna tillämpas i alla världens länder. Konventionen har näst­intill uni­versell giltig­het (gäller i alla världens länder utom USA). Det förklarar vissa språk­bruk och för oss ibland främmande hän­vis­ningar.

Barn­konven­tionen ska kunna tillämpas i alla länder, med olika rätts­system. Konven­tionen måste läsas i sin helhet och alla artiklarna är beroende av varandra. Artikel 20 eller någon annan artikel bör inte läsas separat.

Vi hoppas att miss­förståndet är utrett och att vi kan se fram emot att barn­konven­tionen som svensk lag röstas igenom i riksdagen senare i vår.


Gå till källa
Author: Karin Ödquist Drackner