TACK alla ni som skriver under för att stoppa våld mot barn

Under två veckors tid har vi på UNICEF Sverige kraftsamlat för att sätta ljuset på det faktum att vissa former av våld mot barn inte är straffbara i Sverige idag. Det handlar till exempel om att barn utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier eller tvingas bevittna våld i hemmet.

Vi är nu otroligt stolta och tacksamma över det engagemang som visats i den här frågan. I skrivande stund har 26 514 personer valt att ställa sig bakom vårt krav för att göra allt våld mot barn straffbart – STORT TACK!

Med hjälp av barns egna berättelser i vår rapport Vem skyddar mig från våld? och genom dataspelet Violence of Reality har vi visat hur barn i Sverige idag sviks av vuxenvärlden och de system som är uppsatta för att skydda dem. Det här måste förändras nu.

Ställ dig bakom vårt krav

UNICEF kommer aldrig att sluta kämpa för alla barns rättigheter. Vi kommer att vända oss till ansvariga politiker och visa att vi är många som vill se en förändring och att barn som utsätts för våld i hemmet måste få ett starkare rättsligt skydd. Nu arbetar vi vidare med frågan framemot Almedalsveckan och inte minst inför valet i höst.

Skriv under du också för att göra allt våld mot barn straffbart. Tillsammans kan vi skapa förändring för barn i Sverige:

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

”I sporthallen är det folk som inte hälsar längre för att jag anmälde honom”

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Idag delar vi en pojkes berättelse:

”Det med träningen började från att jag var fyra, fem år. Min bror fick höra att han var tjock och måste ut och springa. Jag fick höra att jag var liten och klen, spinkis. Att jag aldrig skulle kunna skydda mig själv. Jag åt inte så mycket när jag var liten. Han kunde kalla mig jävla anorektiker, hur orkar du ens leva. Jag visste inte vad anorektiker var.”

”Om jag varit bråkig i skolan då fick jag inte röra mig utanför dörren på två veckor. Bara träna. Och han stod alltid och tittade på, alltid. Som värst var det sammanlagt 25 träningspass i veckan. Och ändå sa han att han skämdes över oss. Att vi var värdelösa. Det var mycket handflator i nacken, mycket skrik, han puttade mycket.

Jag trodde ju det var normalt beteende men sen började jag inse att andra inte blev behandlade så. Ingen av mina vänner. Det var små slag mot kinden, mot örat. Så tog han tag i tröjan och tryckte upp mot väggen för att visa vem som hade makten. Du kommer inte klara skolan för du är dum i huvudet, inte bli någonting.

Han var väldigt trevlig utåt, min pappa. Ingen visste, ingen misstänkte något. Till slut började jag säga ifrån. Sista gången blev han helt tokig. Han kom efter mig och slog två knytnävsslag som träffade mig i ansiktet. Det tredje duckade jag. Sen brottade jag ner honom och sprang därifrån.

Det var sista gången. Jag flyttade hem till mamma. Jag och hon gjorde en polisanmälan att han har misshandlat mig. Jag kom på förhör hos en ungdomspolis. Hon ställde frågor ända tillbaks så länge jag kan minnas. Jag berättade och gav henne namnen på 13 personer som kunde vittna om hur det har varit. Hon skulle återkomma.

Men ingen hörde av sig. Jag försökte ringa och mejla, men fick inga svar. Men jag fick en advokat och han var bra. Det var han som ringde och berättade att det var nedlagt. Jag förstod absolut ingenting. Fallet var plötsligt inte värt att ta upp.

I sporthallen är det folk som inte hälsar längre för att jag anmälde honom. Jag är den som ljuger, inte han. Han vann.”

Pojke, 16 år.

Vissa former av våld mot barn räknas inte som ett brott enligt svensk lag. Det handlar till exempel om att barn, som den här pojken, utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier.

Idag skiljer man inte heller på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att när ett barn blir utsatt tillämpas samma lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna. I det här fallet lades ärendet ner och pojken fick ingen upprättelse.

Pojkens berättelse är ett exempel på hur barn i Sverige sviks av vuxenvärlden och av de system som egentligen ska hjälpa dem. De vill vi på UNICEF ändra på.

Om du inte redan skrivit under vårt krav, gör det nu och hjälp oss att sätta press på politikerna. Allt våld mot barn måste bli straffbart:

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Sven-Erik Alhem: Barn har svårt att göra sin rätt gällande

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige. Foto: Therese Wiberg.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige. Foto: Therese Wiberg.

Var och en av oss som utsätts för brott blir påverkade av det. Det är en självklarhet att det är stora skillnader mellan att få sin cykel stulen, om än för tionde gången, jämfört med att bli slagen och på annat sätt misshandlad. Inte minst som barn under sin uppväxt.

Ibland är brottet av sådan allvarlig karaktär att vi som inte utsatts för det knappast ens vågar tänka tanken på hur vi skulle klara av det. Jag tänker till exempel osökt nu – under pågående terroristrättegång i Stockholms tingsrätt – på de många människor som på olika sätt drabbats av ett livslångt lidande som en följd av att de råkat befinna sig på Drottninggatan, precis vid tidpunkten då Akilov med sin tillgripna tunga lastbil bestämt sig för att brutalt söka ta livet av så många människor som möjligt, genom att med fordonet meja ner dem. För de mördades anhöriga är det självklart att gärningen medför att de får lida resten av sina liv som en följd av förlusten.

Det är mycket som krävs av varje brottsoffer för att ta till vara sin rätt. Likheten inför lagen är inte fullkomlig. Det finns människor som har lättare för att kunna hävda sin rätt, och se till att de rättigheter som tillkommer varje målsägande tillgodoses, medan andra har det betydligt svårare. Detta gäller framför allt barn som både utsätts för våld eller bevittnar våld i familjen.

Oavsett om det är fråga om ställning som brottsoffer, misstänkt eller vittne, är det lätt att konstatera att den som till exempel har en psykisk funktionsnedsättning eller som är barn har mycket svårare att göra sin rätt gällande.

Inom Brottsofferjouren Sverige, där jag är verksam som förbundsordförande, värnar vi särskilt alla brottsoffer som av det ena eller andra skälet har svårare att klara av situationen efter att ha utsatts för brott. Anhöriga till dem som dödats genom brott är en grupp som också är särskilt utsatt och som ofta under lång tid är i behov av ett medmänskligt stöd. Inom Brottsofferjouren Sverige är vi också noga med att skilja mellan det stöd som våra stödjare inom de lokala brottsofferjourerna kan ge, och det professionella stöd som ofta också erfordras. Där är samhällets resurser dessvärre ofta alltför knappa.

Under Almedalsveckan 2017 deltog jag på UNICEF Sveriges seminarium för att prata om det svaga rättsliga skyddet för barn som bevittnar våld i hemmet. Barn som bevittnar våld i hemmet saknar alltjämt målsägandestatus eftersom de formellt inte har utsatts för något brott.

Jag är glad över att UNICEF uppmärksammar frågan, och att vi därmed blir fler som vill lyfta behovet av en lagändring och attitydförändring i samhället vad gäller barn som utsätts för våld i hemmet.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige

Allt våld mot barn måste förbjudas och bli straffbart enligt lag. Skriv under UNICEFs krav och hjälp oss att sätta press på politikerna:

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Bästa riksdags­politiker – ställer ni er bakom vårt krav?

Bästa riksdagspolitiker,

Trots att Sverige var första land i världen att år 1979 införa ett förbud mot barnaga, och en allmän uppfattning om att våld mot barn ”borde” vara förbjudet, utsätts ett stort antal barn idag för våld i hemmet. Enligt den senaste nationella kartläggningen har hela 36 procent av alla barn i Sverige utsatts för någon typ av misshandel av föräldrar, styvföräldrar eller familjehems­föräldrar under uppväxten.

Det rättsliga skyddet, för barn som utsätts för våld, innefattar enbart de former av våld som ingår i de allmänna straffbestämmelserna, så som misshandel och ofredande. Lagen tar inte tillräcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och inte heller till deras beroendeställning i förhållande till föräldern. Att våldet dessutom sker i det egna hemmet, där man ska vara som tryggast, är ännu en försvårande omständighet.

Trots agaförbudet räknas inte alla former av våld mot barn som ett brott, framför allt det psykiska våldet. Psykiskt våld kan handla om att bli utsatt för hot, trakasserier och bevittnande av våld. När det gäller just bevittnande av våld visar forskning att det, för det berörda barnet, är minst lika smärtsamt att bevittna våld som att själv bli utsatt. I dag uppger elva procent av barn i Sverige att de lever med någon form av psykiskt våld i hemmet.

Barnkonventionen är tydlig med att barn har rätt att skyddas från alla former av våld. Hur ofta barnet utsatts, skadornas svårighetsgrad eller om våldet var avsiktligt saknar betydelse. Det rättsliga skyddet för dessa barn måste därför stärkas.

Vi hoppas mot bakgrund av detta att du som politisk talesperson inom dessa frågor, ställer dig bakom UNICEF Sveriges krav om att göra alla former av våld mot barn straffbara, och driver frågan inom ditt parti.

Stort tack!

Christina Heilborn
Programchef UNICEF Sverige


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

”Jag grät tyst för jag ville inte att de skulle höra”

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Det vill UNICEF ändra på. Idag delar vi en flickas historia:

”Om man bråkar och svär och slåss då blir barnet ledset. Man ska inte göra det framför barn.

Jag blev lite arg och ledsen på pappa. Han bråkade med mamma. Jag bara sprang till mitt rum. Mamma såg ut att vara rädd. Men jag minns inte. När jag sprang tänkte jag inte så mycket. Jag bara grät.  Jag grät tyst för jag ville inte att de skulle höra. Det är skönast och lugnast för mig.”

”Man blir orolig av svordomar och slåss. Jag tycker inte om att prata om det. Om jag var vuxen skulle jag säga ifrån och säga att så här får man inte göra.

Att de skulle skilja sig var det bästa. Eller att de skulle lösa det men det kanske var lite svårt. Jag fick gå igenom mycket saker så det kanske var därför som jag blev smart och stark och så.

Det var kanske sju styckna som jag fick prata med. Väldigt olika personer. Det gjorde det för att de ville veta lite hur vi ville ha det. Och lösa lite hur det skulle bli för oss. Jag vet inte varför det var så många gånger. När jag fick prata med alla då tyckte jag att det var jobbigt. Det hade känts bättre för mig att inte behöva gå på så många möten.

Vi bodde i två boenden för att vara skyddade, så att han inte kunde hitta oss. Så vi kunde ha lugn och ro. Nu kan jag sova och man får gå vart man vill.

Jag var hos pappa i helgen. Han hämtade oss. Det var lite konstigt. Först sa han att han bara skulle hämta min lillasyster. Jag brydde mig inte, eller jag blev bara lite ledsen. Jag tyckte det var dumt att göra så. Men ändå, jag ville ändå vara med mamma.

När han ändrade sig tyckte jag att det var konstigt. Jag försökte säga det lite, att jag ville stanna hos mamma. Men det gick inte. Jag är lite blyg ibland. Barn är lite mer känsliga kan man säga. Vuxna är känsliga men inte på vårt sätt.

Jag brukar säga att vuxna är som barn. För vuxna beter sig liksom inte bra. Så var det lite med pappa.”

Flicka, åtta år.

Karin Ödquist Drackner, Barnrättsjurist UNICEF Sverige:

– Flickans berättelse visar barns svaga ställning gentemot föräldrarna efter en vårdnadstvist. Trots en dubbelhet inför umgänge med sin pappa, och trots att han hotat dem samt utövat våld mot deras mamma, tvingas de att umgås med honom. Enligt svensk lag (föräldrabalken) ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Föräldrarätten är dock enligt tradition mycket stark i svensk lag. Idag råder en obalans där vuxna har ett övertag just utifrån att de är vuxna.

– Att utsätta barn för att uppleva eller bevittna våld i hemmet är idag inte ett särskilt brott i svensk lag, trots att forskning visar att bevittnande av våld kan vara minst lika plågsamt och leda till minst lika allvarliga konsekvenser för barnet. UNICEF kräver att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbart.

Hjälp oss göra allt våld mot barn straffbart – skriv under vårt krav:

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Nina Rung: Vart tionde barn i Sverige lever i hem med våld

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage. Foto: Infinity Studio.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage. Foto: Infinity Studio.

Vart tionde barn i Sverige lever i hem med våld. För flera barn i varje klass är det vardag att se sin älskade förälder bli slagen och att själv bli utsatt.

Vi vet att det får stora konsekvenser för barn att leva i hem med våld. Inte bara för att barn löper stor ökad risk att senare under livet utveckla psykisk och fysisk ohälsa, utan också därför att det får fysiska effekter i barns ännu inte fullt utvecklade hjärnor. De här effekterna leder till att barn får svårare att koncentrera sig, kontrollera impulser och att använda sina minnesfunktioner. Barnen får helt enkelt mycket svårare att klara både skolan och sina sociala liv.

Att tvingas uppleva våld i hemmet har dessutom tydliga samband med att utöva våld senare i livet. Flickor som vuxit upp i hem med våld löper 3,5 gånger större risk att bli våldsutsatta av en partner i vuxenlivet, medan pojkar löper nästan fyra gånger större risk att själva bli våldsutövare.

Vi skulle alltså kunna förhindra ytterligare våld och lidande om vi lyckas stoppa våldsspiralen redan när barnen är små. Frågan är bara hur vi ska lyckas med det så länge barnen osynliggörs.

Vi vet alltså att var tionde barn lever i hem med våld, men hur många barn känner du som är utsatta? Hur många gånger har du agerat på oro genom att knacka på hos grannfamiljen eller ringt socialtjänsten? Jag är rädd att svaret på båda frågorna är ingen gång. Och det hade ju kunnat vara bra i ett annat sammanhang att inte ha behövt möta barn i utsatthet. Nu ser ju dock statistiken ut som den gör och då handlar det nog dessvärre mer om vuxenvärldens oförmåga att synliggöra och uppmärksamma utsatta barn.

När barnagaförbudet infördes 1979 följdes den av en omfattande kampanj som gjorde att lagen blev allmänt känd och fick genomslag i människors beteende. Nu behöver vi se en lika omfattande kampanj som belyser de oerhört negativa konsekvenserna för barn som utsätts för våld och ge vuxna både kunskap och verktyg för att både uppmärksamma och agera vid oro. Vi behöver alla rustas med kurage och en känsla av ansvar. Att agera genom att knacka på hos grannen när du är orolig för att barn far illa kan alltså bidra till att rädda både barns tilltro till vuxenvärlden, att familjen kan få hjälp och att förebygga att fler utsätts senare i livet.

Att nu bidra till kampen för barns rättigheter, ökad trygghet och frihet från våld genom att stödja UNICEFs arbete för en starkare rättslig ställning och upprättelse för barn är en självklarhet. Vi ska kämpa för att barn ska få rätt till ett bättre skydd, ett tillämpat rättssystem, mer kunskap hos personal som möter barn, bättre samordning mellan myndigheter och att barnperspektivet alltid kommer i första rummet.

Samtidigt som vi gör allt det, så behöver vi också påminna oss om kraften i våra egna handlingar. Du kan vara skillnaden! Genom att knacka på, fråga barnet hur det är, göra en orosanmälan till socialtjänsten och ringa polisen vid pågående våld kan du rädda liv. Det är samtidigt det minsta och absolut största vi kan göra för våra barn.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer

Allt våld mot barn måste förbjudas och bli straffbart enligt lag. Skriv under UNICEFs krav och hjälp oss att sätta press på politikerna:

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

​Turkiet : Läkare frigivna

De 11 läkare i turkiska läkarförbundet (TTB) som greps den 30 januari har släppts ur häktet efter att de förhörts av åklagare. De måste dock rapportera till en polisstation en gång i månaden och utredningen av dem pågår fortfarande. Amnesty International uppmanar myndigheterna att lägga ner utredningen.
Gå till källa
Author: Amnesty Sverige

”När man gråtit 5 000 gånger blir man typ immun.”

Foto: Frank Aschberg

Foto: Frank Aschberg

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Det vill UNICEF ändra på. I den nya rapporten Vem skyddar mig från våld? berättar barn i Sverige om sina upplevelser. Idag delar vi en pojkes historia:

”Pappa står ute på balkongen. Jag tänker att det är mitt fel. Pappa tycker att vi bara vill vara med mamma, att vi är taskiga mot honom. Alla gråter. Pappa skriker att han ska hoppa. Jag är fyra år.

Jag minns mest att jag grät. Det var typ det man gjorde när man var hos honom. Men man grät mindre med åren. Man blev hårdare. När man gråtit 5 000 gånger blir man typ immun. När han sa ifrån blev han skitarg direkt. Han var hårdhänt och tog tag i armen. Jag minns att det gjorde ont.”

”Han var ofta så aggressiv att jag trodde att han och min syster skulle slå ihjäl varandra. Jag var livrädd och grät. En gång när jag var kanske fem år ringde jag polisen. Jag tänkte att de skulle ordna upp kaoset. Men jag la på för när jag kom fram visste jag inte vad jag skulle säga.

Samtidigt såg jag upp till honom. Vi gjorde coola handskakningar och han var kompis med fröknarna i skolan. Jag preachade att han var häftig. Men man var skiträdd när man kom hem.

Just nu har jag sagt upp kontakten. Jag fick reda på att han varit våldsam mot mamma när jag var liten. Då blev det lättare att fatta att det han gör mot mig är fel, att det också är ett sorts våld. Jag skulle vilja att han fattar att han gjort fel. Men han snackar sig bara ur det, och allt blir som vanligt igen.

Jag gjorde en anmälan för psykiskt våld, latent våld och en del fysiskt våld. Efteråt gick de inte vidare med anmälan. Jag frågade om en förklaring och de skrev att de inte vill att det ska vara som en hämnd mot pappa. Men för mig handlar det om upprättelse.

När utredningen las ner började jag tänka att han kanske inte gjort fel. Det var som att de trodde att jag ljög, och ringde pappa för att kolla. Anmälan till socialtjänsten var ett sätt att visa pappa att det han gjort inte är okej. Men de tyckte väl att det var okej.”

Pojke, 17 år.

Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist UNICEF Sverige:

– Det här handlar om ett barn som söker upprättelse för övergrepp som pappan utsatt honom för. Men pojken blir inte trodd, utan snarare sviken av vuxenvärlden. Pojken har blivit utsatt för psykiskt våld och vi vet att skadorna och lidandet som det orsakar kan vara lika allvarliga som vid fysiskt våld.

– Psykiskt våld som hot, trakasserier och att barn tvingas bevittna våld i hemmet är idag inte straffbart enligt svensk lag. I det här fallet bagatelliseras pojkens upplevelser och pappans beteende normaliseras.

Hjälp oss göra allt våld mot barn straffbart – skriv under vårt krav:


 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Stoppa våld mot barn

UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbara enligt lag. Därför kraftsamlar vi nu för att stoppa ALLT våld mot barn. 

Vissa former av våld mot barn räknas inte som ett brott enligt svensk lag. Det handlar till exempel om att barn utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier eller tvingas bevittna våld i hemmet.

Idag skiljer man inte heller på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att när ett barn blir utsatt tillämpas samma lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna. Lagen tar inte hänsyn till barnets utsatta situation.

Det här kan du göra för att vara med och stoppa våld mot barn

  • Skriv under vårt krav att allt våld mot barn måste bli straffbart, och hjälp oss att sätta press på politikerna:

  • Upplev verkligheten för tusentals utsatta barn, genom att spela dataspelet Violence of Reality.
  • Dela gärna filmen i dina sociala medier, och uppmana dina vänner att skriva under vårt krav. Tagga @unicefsverige och #våldmotbarn.

Tillsammans förändrar vi barns liv.


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige