Barns rättigheter måste prioriteras i genomförandet av Agenda 2030

Mötet inleds med en generaldebatt då många regeringschefer håller tal och framhåller sitt lands syn på olika globala frågor, och här önskar vi se ett tydligare fokus på hur världen kan återuppbyggas till en bättre plats för barn där ingen lämnas utanför. Att ingen får lämnas utanför är en av de övergripande principerna i Agenda 2030.

Under sommaren ingick UNICEF Sverige i den svenska e-delegationen till FN:s årliga högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF), där arbetet med Agenda 2030 utvärderas. Fokus för mötet var att accelerera genomförandet av agendan och uppmärksamma att det nu återstår mindre än tio år till dess att målen och delmålen ska uppnås.

Pandemin riskerar att omkullkasta de viktiga framsteg som gjorts de senaste decennierna, så nu måste lärdomarna som då drogs omsättas i praktiken av världens länder. UNICEFs förhoppning är att världens regeringar sätter barns rättigheter främst på agendan.

Globala utmaningar, kräver globala lösningar

Årets uppföljning och översyn av Agenda 2030 visar att pandemin påverkar möjligheterna att nå målen mycket negativt och att det saknas finansiering. Coronapandemin blottlägger de brister som finns i samhället och tydliggör vikten av samverkan; globala utmaningar kräver globala lösningar.

UNICEF välkomnar Sveriges ambitioner, som lyftes fram i FN under HLPF, om att samhället ska bli mer hållbart efter coronapandemin, och ser fram emot att följa det fortsatta arbetet i FN som nu kickar igång i och med öppnandet av generalförsamlingen. Vi välkomnar att Sverige i samband med öppnandet särskilt lyfter pandemiresponsen, inklusive rättvis global tillgång till vaccin mot covid-19 och ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i linje med Agenda 2030.

Sam­hällen och länder måste, nu mer än någonsin, sam­arbeta över gränserna för att bygga upp en bättre värld, så att ingen hamnar utanför.


Internationellt samarbete för barns rättigheter

UNICEF arbetar hårt för att se till att corona­pandemin inte blir en bestående kris för barn. Pandemins konse­kvenser skadar barn mer än själva sjuk­domen. Sommarens forum belyste att våld mot barn ökat under pandemin samt att 1.6 miljarder skolbarn drabbats av skolnedstängningar, något som får störst konsekvenser för barn i utsatthet. Sam­hällen och länder måste, nu mer än någonsin, sam­arbeta över gränserna för att bygga upp en bättre värld, så att ingen hamnar utanför.

Barn och deras rättigheter måste sättas i centrum för genomförandet av Agenda 2030, vilket lyftes ovanligt tydligt under årets forum, inte minst från svensk håll. Sverige, ihop med 60 andra länder har bildat en grupp av barns vänner “Group of Friends of Children and the Sustainable Development Goals (SDGs)” vars gemensamma mål är att skapa en bättre framtid för världens barn. Arbetet måste få ny fart då generalförsamlingen nu öppnas på nytt.

Inkludering av barns och ungas röster

I Sverige har en nationell samordnare för Agenda 2030 tillsatts, som ska fokusera särskilt på barns och ungas perspektiv och delaktighet samt på de som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Varje år gör ett antal FN-länder en frivillig rapportering om sitt genomförande av Agenda 2030 och uppfyllandet av globala målen på FN:s högnivåforum. Sverige har annonserat att de kommer att rapportera till HLPF 2021 och då önskar vi på UNICEF se en tydlig inkludering av barns och ungas röster i den svenska rapporten. Låt barns rättigheter få visa vägen i genomförandet av Agendan såväl nationellt som internationellt. Barns rätt måste sättas i centrum och deras röster måste också få höras.

Sverige har möjlighet att ta på sig ledartröjan i frågor som rör barn och unga såväl på hemmaplan som globalt. Barnkonventionen och Agenda 2030 är utmärkta verktyg för den nystart som krävs efter pandemin.


Gå till källa
Author: Karin Strömstedt Johansson

Mark Levengood: ”I mitt testa­mente för­säkrar jag mig om att livet fort­sätter”

Mark Levengood vill, genom att skriva in UNICEF i sitt testamente, försäkra sig om att livet fortätter för barn, även när han själv inte längre finns kvar. Foto: ©UNICEF/ Dahlstrand

När morfar dog var han 89 år gammal. Och min moster, som är rysligt sentimental på ett finländskt sätt, hon tyckte att vi i dödsannonsen skulle skriva såhär: ”Varför?” Morfar var alltså 89. Och min mamma, som inte alls var sentimental, svarade ”Nej, vi skriver såhär istället: Varför inte?”.

Jag kan tycka att mamma hade rätt. Ett liv har en början, ett innehåll och ett slut. Morfar hann under sina dagar delta aktivt i både första och andra världskriget, han tog sig från fattigdom till välstånd och hann även med en älskarinna efter mormors bortgång (älskarinnan pratade i ett så gällt tonläge att hon kunde ha drivit den ihärdigaste i en alltför tidig grav). Morfar var nog rätt nöjd som det var.

Ett tabubelagt ämne

Efter många år här i Sverige tänker jag att det är konstigt att livets slut är så tabubelagt här. De första åren i Sverige arbetade jag inom långvården, och kom att se att en naturlig död är organisk och i regel lugn, vacker och fridfull. Lättast var det för dem som accepterat sin förgänglighet, och planerat för hur de ville ha det.

Marks mamma fick ett händelserikt liv innan hon i våras somnade in. Saknaden blandas med tacksamhet. Dels över henne, dels över att hon fick chans till ett liv. Foto: Privat

I våras somnade mamma in, efter ett långt och händelserikt liv. Det var sorgligt och jag var (och är väl än) ledsen. Men saknaden blandas, just när det gäller min mamma, med tacksamhet. Dels över henne, hon var underbar (och jobbig. Och underbar igen), och dels över att hon fick en chans till ett liv.

Hon föddes till en ogift mor och okänd far 1943, hamnade på barnhem vid födseln och blev adopterad först efter krigsslutet. Tack vare det då nybildade UNICEF fick hon vaccin. Mat hade hon, till all lycka, i hemmet. Mamma fick växa, gå i skola, gifta sig (några gånger) och få barn. Starten på hennes liv kom att bli beroende av främlingars välvilja, av sådana som blev föräldrar till den som ingen förälder hade.

Jag blir glad av att veta att mitt liv kan bidra till att nya barn får chansen.


Därför är jag noga i mitt testamente. En dag är det min tur att ligga på sotsängen, och jag kommer bli gladare av att veta att min död, och framför allt mitt liv, kan bidra till att nya barn får chansen. Genom att komma ihåg UNICEF i mitt testamente försäkrar jag mig om att livet fortsätter, vare sig jag är här eller inte. Och det, ser ni…det känns bra.

Mark Levengood

Är du nyfiken på hur man gör för att testamentera?

Då kan du anmäla dig till vårt seminarium i ämnet där Mark Levengood, Amelia Adamo och juristen Caroline Thörnquist deltar.

Inför sändningen har du möjlighet att ställa dina specifika frågor direkt till panelen, och om du har tur blir det just din fråga som tas upp. Självklart går det även bra att ta del av innehållet, utan att ställa någon fråga. Det viktiga är att du efter sändningen känner dig trygg i hur man gör den dagen du bestämmer dig.

Jag vill anmäla mig


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Svenskarna visar en stark vilja att hjälpa barnen efter katastrofen i nedbrända Moria – SOS Barnbyar är på plats

SOS Barnbyar som finns på Lesbos startade snabbt en insamling för att hjälpa de drabbade barnen. Svenska folket reagerade och hittills har SOS Barnbyar Sverige fått in nära 700 000 kronor till de nödställda.

Kontaktuppgifter
Anna Ernestam
anna.ernestam@sos-barnbyar.se

Mattias Barsk, pressansvarig
0790 69 52 55
mattias.barsk@sos-barnbyar.se
Gå till källa
Author: SOS-Barnbyar

Gängen lyckas där sam­hället sviker

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Det är hög tid att konkreta och riktade insatser sätts in för att vända den utveckling vi ser. Alla barn som växer upp i Sverige ska kunna ha en tro på fram­tiden, till­gång till utbild­ning av god kvalitet, en menings­full fritid och förut­sätt­ningar att vara del­aktiga och bli lyss­nade på.

För de barn som hamnat i ett krimi­nellt bete­ende måste det finnas tydliga alter­nativ och stöd för att bryta en krimi­nell livs­stil. Det krävs både före­byggande åtgärder och insatser här och nu.

Skolan är den viktigaste skydds­faktorn för ett barn

Vi kan inte accep­tera att en hög andel barn i våra utsatta områden inte klarar gymnasie­behörighet. Stöd­insatser från tidiga år är nöd­vändigt för att bryta utveck­lingen. Vi välkomnar de budget­sats­ningar på barn och unga som med­delats i och med höst­bud­geten, särskilt de förslag som handlar om att stärka utbil­dning för barn i utsatta situa­tioner. Det är dags att vi tar ett brett grepp för att ge alla barn en utbil­dning av god kvalitet.

Att många barn inte klarar sin skol­gång är inte ett ansvar som i första hand kan läggas på det enskilda barnet. Det är ett samhälls­ansvar som måste tas, för att för­hindra att fler barn hamnar i krimi­nali­tet och utan­för­skap. 

Utöver att vara en tragedi för de berörda barnen, vet vi att utan­för­skapet också är den perfekta rekry­terings­basen för gängen.

Jag är bara 15 år, men ibland känns det som att det redan är kört.

Pojke, 15 år

Socialtjänstens befogen­heter innebär ett glapp

En annan mycket viktig fråga är social­tjänstens befogen­heter gällande de barn som dragits in i krimi­nali­tet. Med nuvarande lag­stift­ning bygger social­tjänstens insatser i hög utsträck­ning på fri­vil­lig­het, vilket i sig är bra. Men det finns till­fällen när glappet mellan fri­vil­lig­het och tvång blir allt­för stort. 

När barn eller deras vårdnads­havare säger nej till insatser från social­tjänsten, kan följden bli att barnet ris­kerar att dras djupare in i krimi­nali­tet – utan att sam­hället har befog­en­het att ingripa. 

Det är först när situa­tionen blir så all­varlig att den unge måste tvångs­om­händer­tas som sam­hället kan ingripa och då kan det vara för sent. Det är djupt olyck­ligt för den enskilde såväl som för sam­hället i stort. 

Vad säger barnkonventionen?

I debatten om barn som begår brott och som befinner sig i gäng­krimi­nali­tet har fråge­tecken lyfts kring vad barn­konven­tionen egentligen säger om barn som är förövare. Om barn­konven­tionen som lag kan utgöra ett hinder för polisen i deras arbete att utreda brott, eller inne­bära svårig­heter i situa­tioner där barn blir frihets­berövade. Här behövs ett förtyd­ligande:

Enligt barn­­kon­­ven­tionen har barn rätt att skyddas från utan­för­skap och krimi­nali­tet. Kon­ven­tionen uttrycker också tydligt att barn har sär­skilda rättig­heter och inte ska behand­las som vuxna. Det gäller även barn som begår brott, och i en even­tuell efter­följande rätts­process. 

Däremot säger inte barn­kon­ven­tionen att barn ska kunna begå brott utan att mötas av på­följder. Den utgör heller inget hinder för att för­höra barn eller på annat sätt hindra polisen från att utreda brott. Snarare tvärtom. 

Barnkonventionen bör i dessa fall användas som väg­ledning och stöd i hur man ska hantera ärenden med barn på ett barn­an­passat sätt och utifrån all­männa rätts­säker­hets­prin­ciper.

Barnrättsperspektivet måste stå i fokus

För att stävja gäng­krimi­nali­teten anser vi att alla insatser och åt­gärder som riktas mot barn ska ta avstamp i ett barn­rätts­per­spek­tiv och att barn ska göras del­aktiga i beslut som rör dem. Föl­jande insatser är exempel på detta:

  • Socialtjänst, skola, förskola, barn­hälso­vård, rätts­vårdande myndig­heter och civil­samhälle måste ges till­räckliga resurser och faktiska möjlig­heter att samverka för att kunna arbeta effektivt med före­byggande åtgärder och aktivt stöd till de barn som lämnar kriminali­teten.
  • Inför ett “mellantvång” i svensk lagstiftning, för att minska glappet mellan frivillig­het och tvång inom social­tjänstens arbete. Skydds­åtgärder för barn måste kunna sättas in även om föräldrar säger nej.
  • Inför tidiga insatser i skolan såsom läxhjälp på skoltid, redan från förskoleklass.


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Barns rättig­heter måste prio­riteras efter branden i Moria

De barn och familjer som drabbats av branden i flyktinglägret Moria är i akut behov av skydd och stöd. Barn sover utomhus på marken och har förlorat allt. Nu är det långsiktiga lösningar som behövs. 

En kvinna bär en liten flicka bort från branden i flyktinglägret Moria. Tusentals barn och vuxna tvingades fly för sina liv när lägret brann ner för några dagar sedan. Foto: © UNICEF/Tzortzinis/AFP

Under flera år före branden har förhållandena i lägret varit en källa till oro. Lägret har varit hem till mer än fyra gånger så många människor som det från början var tänkt för, och det har varit ständiga utmaningar kring hygien och sanitet, brist på grundläggande tjänster och skydd för barn och kvinnor.

UNICEF anser att alla barn, inte bara de ensamkommande, nu ska flyttas till fastlandet där de kan få ordentligt boende och stöd. Tidiga indikationer från europeiska länder som sagt sig vara villiga att förflytta ensamma barn är extremt viktiga, och UNICEF uppmuntrar fler länder att agera.

Grekland kan inte fortsätta att bära det här ansvaret själva. UNICEF fortsätter arbetet för att stötta våra partners i Grekland och de insatser som görs av EU:s medlemsstater för att stärka rättigheterna för barn på flykt. Sveriges regering bör visa sitt solidariska ansvar och erbjuda skydd till de mest utsatta barnen och deras familjer.

Tillsammans med partners på plats i Moria arbetar UNICEF för att se till att barnen och deras familjer får mat, vatten och tak över huvudet. Arbetet pågår bland annat med att återförena barn och familjer som separerades under branden, och för att erbjuda psykosocialt stöd till drabbade. 

Direkt efter branden byggde UNICEF tillsammans med partners om ett familjecenter till en plats som ger tillfälligt skydd åt personer med kritiska behov. Mer än 200 utsatta kvinnor och barn får just nu tak över huvudet där.

Läget för barnen är akut. Ge en gåva till vårt katastrofarbete idag:

Jag vill hjälpa


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

4 000 barn i behov av hjälp efter branden i Moria

HJÄLP BARN PÅ FLYKT

En flicka står i rasmassorna i det nedbrunna lägret Moria. Foto: © Angelos Tzortzinis/AFP

Tusentals asylsökande på den grekiska ön Lesbos flydde för sina liv när en enorm brand spreds i det överfulla flyktinglägret Moria i natt. UNICEF finns på plats, redo att hjälpa de 4 000 barn som är i behov av akut hjälp – särskilt de 407 ensamkommande barnen.

Vår högsta prioritet är att säkerställa omedelbart skydd för barnen, och se till att de får mat, vatten och tak över huvudet.

Eftersom covid-19 hade börjat spridas i lägret är det mer komplicerat men mycket viktigt att ge snabb och säker hjälp till människorna som tvingats fly. Tillsammans med partners har vi byggt om ett familjecenter till en plats som tillfälligt ger skydd åt ensamkommande barn, gravida kvinnor och andra personer med kritiska behov – till dess att det finns andra alternativ. Mer än 150 ensamkommande barn skyddas just nu där.

Händelsen är en stark påminnelse om det akuta behovet av ett gemensamt och fungerande asylsystem inom EU – ett system som respekterar barns rätt till skydd över hela Europa. Sveriges regering bör visa sitt solidariska ansvar och erbjuda skydd till de mest utsatta barnen och deras familjer.

Vill du hjälpa barn på flykt?

Ge en gåva


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Covid-19 hotar år­tion­den av fram­steg i kampen mot barna­dödlig­het

Zuka, tre månader, får livsviktigt vaccin i Aleppo, Syrien. Vaccin är en av de insatser som räddat miljontals barns liv de senaste årtiondena. Men coronapandemin har lett till stora störningar inom barn- och mödrahälsovården, något som nu riskerar att utradera årtionden av framsteg i kampen mot barnadödlighet. Foto: © UNICEF/Chnkdji

År 1990 dog 12,5 miljoner barn innan de nådde sin fem­årsdag. En ny rapport från UNICEF, WHO, UNDESA (FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor) och Världsbanken visar att den siffran år 2019 sjunkit till 5,2 miljoner, tack vare stora fram­steg inom arbetet för att bekämpa barna­dödlig­heten. 

Men under­sökningar från UNICEF och WHO visar att corona­pandemin har lett till stora stör­ningar inom barn- och mödra­hälso­vården, något som nu riskerar att utradera årtionden av fram­steg.

När barn nekas tillgång till vård på grund av att systemet är överbelastat, eller när mammor är så rädda för infektionsrisken att de inte vågar föda på sjukhus, riskerar de också att bli offer för pandemin.

Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef

– Det globala sam­fundet har kommit så långt inom arbetet för att elimi­nera döds­fall som går att före­bygga, vi får inte låta pandemin stoppa oss, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef. Utan omedel­bara inves­teringar för att få barn- och mödra­hälso­vården att fungera igen riskerar miljon­tals barn under fem år att dö.

De senaste 30 åren har enorma fram­steg gjorts för barns över­levnad

  • Det totala antalet döds­fall bland barn under fem år minskade med 58 procent till 5,2 miljoner år 2019, från 12,5 miljoner 1990. (2018: 5,3 miljoner)  
  • Det totala antalet döds­fall bland barn 5-14 år minskade med 47 procent till 0,9 miljoner år 2019, från 1,6 miljoner 1990.
  • Det totala antalet döds­fall bland ung­domar och unga vuxna i åldern 15-24 år minskade med 22 procent till 1,4 miljoner år 2019, från 1,7 miljoner 1990.

De senaste 30 åren har mycket gjorts för att före­bygga döds­fall bland barn. Stora sats­ningar inom vården för att före­bygga risker och behandla vid bland annat prematur födsel, låg födelse­vikt, för­loss­nings­kom­plika­tioner, lung­inflam­mation, diarré och malaria, har i kombi­nation med vacci­na­tioner räddat miljon­tals liv. 

Men samtidigt som världen kämpar för att hantera covid-19-pandemin, kan störningar i barn- och mödrahälsovården utlösa den största krisen för barns överlevnad sedan andra världskriget.


Redan bräckliga hälso­system försvagas när de kämpar för att bemöta behoven som skapas av pandemin. Utan brådskande åtgärder riskerar denna hälso­kris att utvecklas till en barn­rätts­kris:

  • Baserat på globala under­sök­ningar utförda av UNICEF och WHO har stör­ningar inom en rad hälso­områden rappor­terats över hela världen. I synner­het har tjänster som hälso­kontroller för barn, vaccina­tioner, familje­planering och för­loss­nings­vården påverkats negativt i minst 50 procent av länderna på grund av pandemin.
  • Risken ökar för brist på till­gång till och använd­ning av viktiga hälso- och sjuk­vårds­tjänster för gravida kvinnor och nyfödda under pandemin: hälso­kontroller av gravida, vård efter födseln, och vaccina­tioner mot sjuk­domar som kan före­byggas. 
  • Initiala upp­skatt­ningar tyder på betydande minskning av liv­räddande insatser och en ökning av under­näring, vilket kan leda till mer än en miljon döds­fall bland barn under fem år på bara sex månader.

Den här typen av vård­insatser är kritiskt viktiga för att se till att barn och nyfödda inte dör av orsaker som går att före­bygga. Till exempel: mammor som får vård av barn­morskor som utbildats enligt inter­nationell standard löper 16 procent lägre risk att förlora sitt barn, och 24 procent lägre risk att föda för tidigt, enligt WHO.

Följande länder har drabbats hårdast av nedstängd sjukvård: Central­afrikanska republiken, Afghanistan, Madagaskar, Bolivia, Kamerun, Libyen och Sudan. 

Världens länder har enats om 17 globala mål som ska nås till år 2030. Endast tio år återstår och vi är fort­farande långt ifrån att nå globala mål kopplade till barns över­levnad. Rapporten visar att vi måste öka takten för att säker­ställa att nyfödda och små barn över­lever och utveck­las som de ska. 

Det är oacceptabelt att barn år 2020 fort­sätter att dö av orsaker som hade kunnat före­byggas. Det satsas helt enkelt inte till­räck­ligt på barns rättig­heter. Det behövs omedel­bara inves­teringar för att se till att barn- och mödra­hälso­vården börjar fungera igen. Annars riskerar miljoner barn under fem år att dö.

Läs hela rapporten


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

U-Report hjälper barn under pandemin

Med hjälp av U-Report får barn och unga både viktig information och möjlighet att göra sig hörda i frågor som berör dem. Foto: © UNICEF/Diarassouba

U-Report är ett digitalt verktyg som lanserades redan 2011. Med hjälp av tjänsten som kan användas via exempel­vis sms, Facebook eller Whatsapp, kan barn och ung­domar göra sina röster hörda.

Här kan de till exempel rappor­tera om vad som händer i deras sam­hällen och om saker som oroar dem. Informa­tionen gör det lättare för UNICEF att dels identi­fiera problem men också att hitta lös­ningar. Allt för barnens bästa. 

I skrivande stund finns över 11 miljoner användare, så kallade U-Reporters, i 70 länder världen över. Barnen får inte bara möjlig­het att via tjänsten uttrycka sin åsikt, de får också till­gång till pålitlig informa­tion om pågående kata­strofer som kan påverka deras liv – så som exempel­vis corona­pandemin.

En ny funktion är att barn och ung­domar kan ställa sina frågor om corona direkt via U-Report, och få svar från UNICEFs hälso­experter via en så kallad chat­bot. Boten är för­program­merad och kan svara på flera olika språk, allt för att barnen ska få den infor­ma­tion de behöver, och hjälp att minska deras oro.

Läs mer om U-Report


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

UNICEF ska säker­ställa rättvis till­gång på vaccin mot covid-19

När ett säkert och effektivt vaccin mot covid-19 är tillgängligt, måste vi garantera att alla som behöver vaccin får tillgång till det så snart som möjligt. Alla länder, oavsett resurser, ska ha tillgång till samma vaccin så snart det finns ett säkert och effektivt vaccin att leverera.

UNICEF ska se till att alla länder har säker, snabb och rättvis tillgång till de första doserna av vaccin mot covid-19 när de är tillgängliga. Foto: © UNICEF/Choufany

Som världens största inköpare av vaccin ska UNICEF leda insatserna med att köpa in och leverera doser av ett framtida vaccin mot covid-19 till 92 låg- och lägre medelinkomstländer, med stöd av det internationella samfundet. Vi kommer också att samordna processen för 80 hög- och medelinkomstländer, men dessa länder finansierar leveranserna på egen hand.

Vår expertis och erfarenhet kommer att hjälpa till att skydda alla människor, så snabbt som möjligt, var de än befinner sig.


– Det här är ett partnerskap mellan regeringar, tillverkare och andra partners för att fortsätta kampen mot covid-19-pandemin. I vår gemensamma strävan efter ett vaccin använder UNICEF sina styrkor i vaccinförsörjningen, för att säkerställa att alla länder har säker, snabb och rättvis tillgång till de första doserna när de är tillgängliga, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef.

Vi kommer att genomföra insatserna i nära samarbete med exempelvis WHO, Gavi (the Global Alliance for Vaccines and Immunization) och Världsbanken, för att säkerställa att inget land lämnas utan tillgång till vaccin mot covid-19.

UNICEF, partners och regeringar har inlett ett viktigt förberedande arbete som inkluderar att:

  • Samarbeta med tillverkare för att skapa säker utrustning till själva vaccineringen och utveckla krav på vaccinets kylkedja.  
  • Utveckla riktlinjer och utbildning för att stödja vaccinationspolicys och lämplig hantering, lagring och leverans av de framtida vaccinerna.
  • Samarbeta med tillverkare för frakt- och logistiklösningar, för att snabbt kunna leverera vaccin mot covid-19 till världens länder.
  • Stödja länder i att prioritera de människor som är mest utsatta för covid-19, samt i planeringen för att ta emot vaccinet när det levereras.
  • Öka insatserna med att säkerställa att människor är välinformerade om vaccinationsprocesserna, samt införa åtgärder för att öka förtroendet för, och hindra desinformation om, vaccin mot covid-19.

En global kris kräver globala insatser, samarbete och solidaritet. Vi måste säkerställa att vaccinet mot covid-19 blir tillgängligt för alla, så snart det finns ett säkert och effektivt vaccin att tillgå. För om inte alla är skyddade, så är ingen skyddad.

Tillsammans kan vi få ett slut på pandemin och dess förödande inverkan på individer, samhällen och ekonomier.


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Sverige brister när det gäller barns psykiska hälsa

Studien visar att världens rikaste länder har resurserna, men väljer att inte satsa tillräckligt mycket på barnen. Foto: © UNICEF/Babajanyan

Rapporten Worlds of Influence – Understanding what shapes child well being in rich countries har undersökt hur barn har det i världens rika länder inom EU och OECD. Länderna har rankats utifrån barnens psykiska och fysiska hälsa samt skol­kunskaper och sociala färdig­heter. 

Barns psykiska väl­befinnande har mätts utifrån hur till­freds­ställda barn uppger att de är med livet, samt utifrån själv­mords­statistik. Sverige hamnar här på 22:a plats av 38 jäm­förda länder.

Sverige har en uttalad målsättning att vara det bästa landet för barn att växa upp i, men gör inte tillräckligt för att fånga upp de barn som mår dåligt.

Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige

– Placeringen är en indikation på att Sverige är på väg åt fel håll, och inte har gjort till­räckligt för att fånga upp de barn som mår dåligt. Sverige har ju en uttalad mål­sätt­ning att vara det bästa landet för barn att växa upp i och då krävs det tyd­ligare åtgärder och priori­teringar, säger Pernilla Baralt, general­sekreterare för UNICEF Sverige.

Rapporten listar de bästa och sämsta länderna för ett barn att växa upp i. En rad olika områden har under­sökts, som till exempel barns kunskaper, över­vikt, barna­dödlig­het och delaktig­het. När resul­taten från alla områden slås samman till en över­gripande jäm­förelse hamnar Sverige på en tionde­plats. Nederländerna, Danmark och Norge rankas som de bästa länderna, medan USA, Bulgarien och Chile hör till de sämsta länderna för barn.

När det gäller fysisk hälsa får Sverige en femte­plats, medan skol­kunskaper och sociala färdig­heter ger en 14:e placering av 38 länder.

Den här studien visar att världens rikaste länder har resurserna, men ändå väljer att inte satsa tillräckligt mycket på barnen.

Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige

Det är inte ekonomiska förut­sättningar som avgör

Rapporten pekar på att det inte är ett lands ekonomiska förut­sätt­ningar som nöd­vändigt­vis avgör var det hamnar på listan. Till exempel rankas Slovenien högre än Sverige, medan Litauen presterar bättre än USA.

Rapporten rankar även länderna utifrån de sociala väl­färds­system som finns på plats för att främja barns välmående, till exempel föräldra­försäkring. Här ligger Norge, Island och Finland i topp, medan Sverige kommer på en sjätte plats.

De rika länder som ingår i studien visar inte upp goda resultat när det gäller barns möjlig­heter till del­aktig­het och att komma till tals. Mellan 40 och 60 procent av alla till­frågade barn uppger till exempel att de inte är del­aktiga i beslut som fattas i skolan. Enligt rapporten är det även ett problem att statistiken om barns del­aktig­het är brist­fällig och inget som priori­teras av länderna.

– Det är djupt olyckligt att inte barns röster och åsikter finns med när beslut fattas. För att veta vilka insatser som behövs måste vi ge barn möjlighet att komma till tals. Om vi inte pratar med barn och frågar hur de mår, så är risken stor att vi sätter in fel insatser och inte möter deras behov, säger Pernilla Baralt.

För att förbättra barns psykiska hälsa kräver UNICEF Sverige: 

  • Metoder måste upp­rättas för att barn ska få inflytande och del­aktig­het i beslut som rör dem. På så sätt ökar kunskapen om hur barn faktiskt mår och vilka insatser de behöver.
  • För­stärkta insatser för en mer jäm­lik skola. Skolan är en av de viktigaste skydds­faktorerna mot psykisk ohälsa, och måste därför prioriteras. 
  • Riktade åtgärder till gruppen barn som är utanför arbets­marknaden och som inte går i skolan. Denna grupp har ökat i Sverige, och löper stor risk att hamna i utanförskap.

Läs hela rapporten här.


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige