Alla hjärtans dag-present i sista minuten

En livsviktig chokladask från UNICEF. Foto: Ómarsson/Antić

En livsviktig chokladask innehåller 34 påsar nötkräm mot undernäring. Köp den, eller någon annan livsviktig Alla hjärtans dag-present i vår gåvoshop:

se presenterna

Allt du handlar skickas till de barn som behöver det mest. Du får ett fint gåvokort, direkt via e-post.

En glad flicka äter näringsrik nötkräm.

Med en Alla hjärtans dag-present från UNICEFs gåvoshop kan du se till att fler barn som Hawa Sanger, fyra månader, får näringsrik nötkräm mot undernäring. Foto: © UNICEF


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

”Varje gång jag ser en soldat med ett vapen blir jag rädd”

En flicka skriver på svarta tavlan i ett klassrum.

Mary, 16, skriver på svarta tavlan i sin skola i Yambio, Sydsudan. Efter att under tre år ha utnyttjats av en beväpnad grupp lyckades hon fly och går nu i skolan igen. Foto: © UNICEF/Holt

Mary (som egentligen heter något annat) var bara tolv år när hon och hennes äldre syster kid­nappades av tre beväpnade män. Nu är Mary 16 år och fri, men de tre år hon tvingades till­bringa i rebell­gruppens läger har satt sina spår.

Mary och de andra barnen levde i konstant skräck för att miss­handlas, eller att gruppen skulle hamna i eld­strid med rivali­serande grupper.

– Det värsta var allt skjutande, jag gråter varje gång jag tänker på det. Jag får ofta flashbacks och varje gång jag ser en soldat med ett vapen blir jag rädd, säger Mary.

Barnen utnyttjas på olika sätt

Idag är tusentals barn inblandade i väpnade kon­flikter runt om i världen. Barnen utnyttjas inte enbart som soldater, utan också som tjänste­folk, bärare, spioner eller sex­slavar. Marys arbete inom rebell­gruppen var att hämta ved och vatten. Hon tränades också i att använda vapen, men bara de äldre flickorna fick egna vapen att bära.

Systrarna blev slagna och torterade under åren med rebell­gruppen, ända tills de en dag lyckades fly under en attack mot lägret.

Nu försöker Mary komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Hon bor med en ny familj och går i skolan tack vare UNICEFs reintegrations­program för barn som utnyttjats av väpnade styrkor.

– Jag har lite problem med att läsa och kommer inte riktigt ihåg hur jag ska skriva, men det blir bättre och bättre, säger Mary.

Före detta barnsoldater har lämnat sina vapen på marken vid en frigivningsceremoni i Sydsudan. Efter frigivningen fick UNICEF stöd av barnen för att kunna återintegreras i sina samhällen.

Före detta barnsoldater har lämnat sina vapen på marken vid en frigivningsceremoni i Sydsudan. Foto: © UNICEF/Rich

Vad gör UNICEF?

UNICEF förhandlar löpande med krigs­ledare för att få dem att avstå från att utnyttja barn­soldater och att släppa dem fria. Senast idag genom­fördes en lyckad fri­givning av 119 barn i staden Yambio i Sydsudan, helt fantastiskt!

Vi ser till att barnen får rehabili­tering, vård, psyko­socialt stöd, utbildning, och att de har ett hem att åter­vända till.

För att barn som utnyttjats i väpnad konflikt ska kunna återvända till ett liv utan våld krävs stora insatser. Du kan hjälpa till:

Hjälp barn i krig och katastrofer


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

I stället för en blomma på Alla hjärtans dag

En livräddande bukett med vätskeersättning från UNICEFs gåvoshop. Foto: Omarsson.

En livräddande bukett innehåller 398 påsar vätske­ersättning, som snabbt kan rädda uttorkade barns liv. Köp den, eller någon annan livs­viktig Alla hjärtans dag-present i vår gåvoshop:

Se presenterna

Allt du handlar skickas till de barn som behöver det mest. Beställ senast måndag 11 februari så hinner din favorit få ett tryckt gåvobevis med posten.


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Hur kan en vålds­dömd pappa få ensam vårdnad av sina barn?

Det här är en dom som väcker många frågor. Det som är mest anmärk­nings­värt är att barnens röst och behov inte till­mäts någon betydelse, trots deras ålder och tydliga ställnings­tagande att de inte vill träffa sin pappa, samt det våld som barnen tidigare utsatts för.

Domen är ett tydligt exempel på den starka föräldra­rätten vi har i svensk rätt och barns svaga rätts­liga ställning. Barnen har inte blivit lyssnade till och rätten har inte tagit deras rädsla på allvar.

Trots att barnen känner en rädsla för sin pappa tvingas de att bo med honom. Barnen får inte heller träffa sin mamma under en inledande tid för att de ska ges möjlig­het att knyta an till sin pappa, utan att hamna i lojalitets­konflikt mellan föräldrarna.

Bedrövligt säger många, och andra har svårt att förstå hur dom­stolen så tydligt kan bedöma att det inte före­ligger någon betydlig risk att barnen kan utsättas för våld från pappan. I stället bedöms han som den mest lämpliga föräldern att ha ensam vårdnad om barnen.

Enligt svensk lag (föräldra­balken) ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Det innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före, till exempel föräldrarnas behov av kontakt med barnet, rätt­visa mellan föräldrarna eller vad som är bekvämast för föräldrarna.

I bedömningen av vad som är barnets bästa ska det särskilt vägas in om det före­ligger en risk för att barnet eller annan familje­medlem utsätts för över­grepp, eller far illa på annat sätt, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av dess ålder och mognad.

Foto: Frank Aschberg

Foto: Frank Aschberg

Domstolens riskbedömning av fallet

I det här fallet har domstolen gjort en risk­bedöm­ning och vägt in de risker som man ansett vara mest ange­lägna; risken att barnens ska utsättas för våld eller kränk­ningar, och risken för att ena föräldern exkluderas från umgänge. Rätten ansåg att mamman inte samarbetat till­räckligt för att främja ett konti­nuer­ligt umgänge med pappan. Hon kan därför inte anses lämplig för ensam vårdnad.

Gemensam vårdnad anser hovrätten inte är lämplig utifrån barnets bästa eftersom det före­ligger en över­hängande risk att föräldrarna inte kommer att sam­arbeta kring barnen. Barnens uttryckta vilja att inte vilja träffa sin pappa, än mindre bo hos honom, anser dom­stolen inte kan ges någon större betydelse efter­som barnen är så pass små (åtta och snart tolv år).

Barnen har inte träffat sin pappa på fyra år. Dom­stolen medger att det kommer bli påfres­tande för barnen att ryckas upp från sitt nuvarande hem där de känner sig trygga, men att betydel­sen för barnen att knyta an och skapa en god relation till sin pappa är viktigare och för­enligt med barnets bästa.

En grundläggande princip enligt barnkonventionen

För att kunna fatta beslut om vad som är barnets bästa måste det alltid göras en indivi­duell bedöm­ning i varje enskilt fall och olika faktorer vägas mot varandra. Att besluta vad som är barnets bästa kräver att man till­frågar barnet och att deras åsikt till­mäts betydelse utifrån ålder och mognad. Det är en grund­läggande princip enligt barn­konven­tionen, och både en materiell rättig­het och ett till­väga­gångs­sätt i rätts­tillämp­ning.

Det råder idag en obalans i det svenska rätts­systemet där vuxna och framför allt föräldrar har ett över­tag. Det är något av en paradox att en förälder som inte vill träffa sina barn kan strunta i det, men barn kan tvingas träffa sin förälder mot sin vilja.

Föräldrar har rätt till umgänge med sina barn, men barn har inte rätt att välja umgänge eller inte. I realiteten tvingas ofta barn till umgänge med föräldrar trots att de kan riskera att utsättas för våld eller fara illa på annat sätt.

Enligt barn­konven­tionen ska barn skyddas från alla former av våld och risker att utsättas för våld och annan kränkande behand­ling. Barn måste få en starkare rätts­lig ställ­ning framför­allt i vårdnads­tvister.

Det är tydligt, särskilt efter en dom som den här, att det även behövs mer kunskap om barns rättig­heter och en attityd­föränd­ring till barn och deras rätt att bli lyssnade till och förmåga att vara delaktiga i beslut som berör dem.


Gå till källa
Author: Karin Ödquist Drackner

Kvinnlig köns­stympning går att bekämpa

Under ett besök i byn Julangel i östra Gambia träffade jag Fatou Tirera Mbunda. Hennes by hade då nyligen genomgått ett treårigt program utvecklat av organisationen Tostan, som länge fått stöd av UNICEF.

– Mina döttrar är nu vuxna och könsstympades när de var unga. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag aldrig låtit dem genomgå det, berättade Fatou.

Ett tydligt exempel på hur könsstympning kan motarbetas

Inom programmet fick byborna bland annat mer kunskap om mänskliga rättigheter, hälsa och barns utveckling. De fick även reflektera över traditionella sedvänjor, som barnäktenskap och kvinnlig könsstympning, och genom diskussioner kom de till insikt om de skadliga konsekvenserna.

I slutet av programmet deklarerade hela byn kollektivt i en ceremoni att de nu tar avstånd från könsstympning och barnäktenskap.

Fatou Tirera Mbunda blev ordförande i kommittén som hennes by bildade genom programmet för att ta avstånd från könsstympning och barnäktenskap. Foto: © UNICEF

Fatou Tirera Mbunda blev ordförande i kommittén som hennes by bildade genom programmet för att ta avstånd från könsstympning och barnäktenskap. Foto: © UNICEF

Fatou utsågs till ordförande i bykommittén som bildades genom programmet. Hon upplever att männen i byn numera har mer respekt för kvinnorna och att de är lika delaktiga i gemensamma beslut som männen.

Hon har själv sju vuxna barn, fem flickor och två pojkar. Tyvärr könsstympades hennes döttrar innan byn genomgick programmet och tog avstånd från sedvänjan. Men det kommer inte att hända deras egna döttrar försäkrar Fatou. Alla hennes barn fick också själva bestämma vem de skulle gifta sig med.

Enbart lagar räcker inte

I Gambia stöttar UNICEF också en rad andra aktiviteter som kampanjer via mobiltelefoner, filmer, information i skolor och möten med religiösa ledare. Alla insatser måste göras med kulturell respekt, involvera ungdomar och syfta till att stärka flickor och kvinnors ställning och inflytande.

Lagar mot könsstympning är viktiga som grund, men räcker inte. Vi måste fortsätta utbilda, föra dialog och göra människor medvetna om de skadliga konsekvenserna, om alternativen och om flickornas rättigheter.

Det är mest effektivt när dialogen engagerar hela byn. Just byns kollektiva beslut är det som ofta gör att enskilda föräldrar vågar fatta beslutet att inte låta könsstympa sina döttrar.

En kniv hålls upp i förgrunden, där bakom står en liten flicka som någon håller för ögonen på.

Den grymma sedvänjan kvinnlig könsstympning har praktiserats i mer än 2 000 år. Ofta utförs ingreppet med en enkel kniv utan bedövning. Men tack vare utbildning och öppen diskussion har nu fler och fler slutat utföra det farliga ingreppet. Foto: © UNICEF

Könsstympning av flickor är ett tydligt brott mot FN:s barnkonvention. Inom Agenda 2030 är också ett av delmålen (5.3) att könsstympning och andra skadliga sedvänjor helt ska avskaffas till år 2030.

Och arbetet går stadigt framåt:

  • Under de senaste tre åren har antalet flickor som könsstympas minskat i 10 av de 17 länder där övergreppet är som vanligast.
  • Under det senaste decenniet har 34 miljoner människor i 21 000 lokalsamhällen öppet tagit avstånd från sedvänjan.
  • I Liberia har antalet flickor (15-19 år) som utsätts minskat med 41 procent sedan 1990 minskat och med 31 procent i Burkina Faso.

Det här ger hopp om att fler flickor runt om i världen ska slippa genomlida det ibland livslånga trauma som en könsstympning ofta innebär.

Här hittar du mer fakta om kvinnlig könsstympning och hur UNICEF arbetar för att stoppa den livsfarliga sedvänjan:

Fakta: Kvinnlig könsstympning


Gå till källa
Author: Eva Dalekant

145 000 barn från rohingya­folket tillbaka i skolan

Glada tjejer med skolväskor och skrivplattor sitter utanför UNICEFs utbildningscenter i lägret Balukhali i Cox's Bazar, Bangladesh.

Glada tjejer vid UNICEFs utbildningscenter i lägret Balukhali i Cox’s Bazar, Bangladesh. Foto: © UNICEF/Sokol

Sammanlagt har omkring 1 600 utbildnings­center byggts runt om i flykting­lägren, något som ger barnen som flytt från våldet en möjlig­het till en mer normal vardag igen.

– Jag har gått i skolan i nästan en månad nu, säger Minara, elva år. Det är fint här, det finns ingen lera på golvet.

– Många av barnen har genom­gått svåra trauman. De har utsatts för våld och många har skott­skador, syn­skador eller svårig­heter att prata, säger Iffat Farhana som arbetar med utbild­ning för UNICEF i Cox’s Bazar. Varje barn har rätt till utbild­ning, och med fler skolor och lärare har UNICEF som mål att nå alla barn och hjälpa dem att lära sig, utveck­las och nå sin fulla potential.

Arbetet med att bygga fler skolor fort­sätter. Målet är att 260 000 barn ska få möjlig­het att komma till­baka till skolan under året, vid totalt 2 500 skolor. Kvaliteten på utbild­ningen ska också för­bättras löpande genom att nya och befintliga lärare deltar i utvecklings­program.

Skolan är bästa medicinen mot trauma

När krig och kata­strofer skapar kaos i barnens till­varo, är något så själv­klart som att gå till skolan och leka med sina kompisar den allra bästa medi­cinen. De får vardagliga rutiner som lugnar och skapar en känsla av normalitet.

Barnen får också möjlig­het att leka, skratta och vara just barn – något som är absolut nöd­vändigt för att barn ska kunna komma över hemska upp­levelser.

Här kan du läsa mer om hur UNICEF arbetar för att barn i kata­strofer ska få sina rättig­heter till­godo­sedda:

Fakta: Barn i katastrofer


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige