”Lisbet Palme var en orädd och kraft­full före­språkare för barns rätt”

/i /av

Lisbet Palme var en orädd och kraft­full före­språkare för barns rätt. Under åren 1987-1999 var hon ord­förande i styrelsen för UNICEF Sverige och 1990-1991 för UNICEFs styrelse på inter­natio­nell nivå. Engage­manget i UNICEF var utgångs­punkten i hennes arbete för barnets bästa och barns levnads­villkor i Sverige och i världen.

Otaliga gånger fram­trädde hon och förde fram barnets röst, som före­läsare, talare, inspira­tör på kurser, konfe­renser och stora inter­natio­nella möten. Ingen samman­komst var för liten för Lisbet.

Hennes internationella rykt­bar­het öppnade många dörrar till betydelse­fulla personer och rege­ringar. Att på ett vänligt sätt ställa obe­kväma frågor var en konst hon behärs­kade. Väg­ledande i hennes opinion­sarbete var FN:s barn­konven­tion som Sverige starkt bidragit till.

Hennes sak­kunskap när det gäller barn och hennes mång­åriga erfaren­het av barn­poli­tikens olika områden gav henne en plats i FN:s barn­rätts­kommitté. Kommittén är det organ som utvär­derar hur staterna som anslutit sig till barn­konven­tionen lever upp till den i sin natio­nella politik.

Ett annat inter­nationellt uppdrag var som leda­mot i den kommis­sion som under­sökte folk­morden i Rwanda.

På hemmaplan var Lisbet Palme mycket engagerad i utbygg­naden av barn­om­sorgen. Hennes hjärte­fråga var barn i behov av särskilt stöd och hur barn­om­sorgen/för­skolan skulle utformas – både lokaler och peda­gogik – för att mot­svara dessa behov. Det skulle också gagna kvali­tén för alla barn, menade hon.

Idag minns vi en stark och modig före­trädare för UNICEF i Sverige och för FN:s barn­konven­tion, som inte drog sig för att vara besvär­lig om hon bedömde att det behöv­des. Vi kommer att sakna din röst som i din krafts dagar ljöd långt utanför Sveriges gränser – för barnens skull.

Maj-Inger Klingvall, ordförande UNICEF Sverige
Veronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

833 barn har frigivits från en väpnad grupp i Nigeria

/i /av
Foto: © UNICEF/LeMoyne

Bild från en tidigare frigivning av barnsoldater i Demokratiska republiken Kongo. Foto: © UNICEF/LeMoyne

För ett drygt år sedan skrev den väpnade gruppen Civilian Joint Task Force (CJTF) på ett avtal för att sluta rekry­tera och utnyttja barn, och nu har äntligen den första offi­ciella fri­giv­ningen ägt rum.

– Det är en fantastisk milstolpe i arbetet för att stoppa rekry­teringen och utnytt­jandet av barn inom väpnade styrkor, säger Pernille Ironside, vice chef för UNICEF i Nigeria. Men fort­farande utnyttjas många barn i väpnad kon­flikt, antingen som barn­soldater eller i andra roller. Vi upp­manar alla parter att sluta med rekry­teringen, och låta barnen vara barn.

UNICEF arbetar nära myndig­heterna i Nigeria för att se till att barnen får hjälp att åter­inte­greras i sina sam­hällen, och åter­förenas med sina familjer.

När barn friges från väpnade styrkor finns vi där och ser till att barnen får psyko­socialt stöd, utbild­ning och hjälp till en bättre framtid. Sedan 2017 har vi sett till att över 8 700 barn­soldater – och andra barn som till exempel utnyttjats som kockar, tjänste­folk eller spioner – har fått åter­vända hem. UNICEF kämpar för att alla barn ska släppas fria och få en möjlig­het att vara barn igen.

Vill du få fler goda nyheter och informa­tion om barns situa­tion runt om i världen? Prenume­rera på vårt nyhetsbrev:

Jag vill få nyhetsbrev

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

”Det viktigaste just nu är att barnen får den hjälp de behöver”

/i /av
Ence, 6 år, får psykosocialt stöd av UNICEF efter att tsunamin förstört hennes hem. Foto: © UNICEF/Veska

Ence, 6 år, får psykosocialt stöd av UNICEF efter att tsunamin förstört hennes hem. Foto: © UNICEF/Veska

I Sulawesi uppskattas 1,5 miljoner människor ha drabbats av jordbävningen och den efterföljande tsunamin. Dödsiffran har nu stigit till över 2 000 och 83 000 människor har tvingats lämna sina hem. 340 000 barn och vuxna förlorade sina hem i jordbävningarna på ön Lombok i augusti, och lever nu i 2 800 flyktingläger.

Eftersom UNICEF funnits på plats i Indonesien sedan 1948, har vi snabbt kunnat inleda vårt katastrofarbete genom att stötta regeringens insatser för att ge barnen rent vatten, sanitet, skydd, vård, näring och utbildning.

– Det absolut viktigaste just nu är att se till att barnen får den livräddande hjälp de behöver, säger Debora Comini, chef för UNICEF i Indonesien.

Vad gör UNICEF?

UNICEF samarbetar med myndigheterna i Indonesien för att identifiera och återförena ensamma barn med sina familjer. Hittills har drygt 60 barn registrerats och tagits om hand.

Vi ser också till att barn får psykosocialt stöd vid barnvänliga trygga platser, och under de kommande dagarna anländer 450 skoltält som vardera rymmer två klassrum, för 45 000 elever. Vi levererar också hundratals school-in-a-box, för att så snabbt som möjligt hjälpa barnen som drabbats att kunna fortsätta sin utbildning. Det är viktigt för att få en känsla av normalitet och vardag i en svår situation.

Ytterligare förnödenheter inom vatten och sanitet är på väg, så som vattenreningstabletter och paket med hygienprodukter, för att förhindra att vattenburna sjukdomar sprids.

Det kommer att krävas hårt arbete för att hjälpa barnen under den här första perioden efter katastroferna, men även under de kommande sex månaderna för att de ska kunna återhämta sig så bra som möjligt.

Du kan vara med i det arbetet. Ge en gåva till vårt katastrofarbete, så är du med och kämpar för barnen i Indonesien:

Ge en gåva

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

Pappa – kan du världens vikti­gaste språk?

/i /av

Testa Baby talk for dads

Under de tusen första dagarna i ett barns liv sker utveck­lingen så snabbt och med sådan kom­plexi­tet att det aldrig upp­repas igen under resten av livet. Det som händer under den här tiden i barnets liv är alltså oerhört viktigt. Nu läggs grunden för hjärnans fort­satta för­måga till utveck­ling.

Att få lära sig hur man sam­spelar med andra och hur språk fun­gerar är en viktig nyckel till barns hjärn­utveck­ling. Men forskning visar att pappor inte inter­agerar med sina barn på samma sätt som mammor gör.

Vad menar vi med baby talk?

Baby talk kan inte över­sättas direkt till ”bebis­språk”. Det inne­bär alltså inte att du ska härma barnets läten eller prata med på­hittade gogo gaga-ord. Baby talk är barn­anpassat språk. Använd alltså ditt vanliga språk, men lägg fokus på hur du pratar.

Forskning visar att när vi pratar lång­sammare och mer melo­diskt, med varm och glad röst, över­driver vissa ljud, använder ögon­kontakt och inter­agerar med bebisar så blir det lättare för dem att lära sig nya ord och utveckla sin kogni­tiva för­måga.

För att hjälpa pappor att öva sig i det här viktiga språket har UNICEF och H&M Foundation utveck­lat den inter­aktiva kursen Baby Talk for Dads. Kursen erbjuder gratis övningar i bra sätt att prata med små barn, för att stärka deras hjärn­utveck­ling.

Testa kursen själv, eller upp­muntra en pappa i din närhet. Till­sammans kan vi göra stora insatser för att ge barnen den bästa starten i livet:

Baby talk for dads

Några tips:

  • Om du kan – försök att sätta av 15 minuter varje dag till att verk­ligen inter­agera och öva på att prata med ditt barn.
  • Välj något särskilt att prata om så kan det bli lättare. Böcker med många bilder är jätte­bra!
  • Försök att välja en aktivi­tet som inte är för distra­herande för dig eller ditt barn, så blir det lättare för er båda att fokusera.
  • Oroa dig inte om du glömmer att över­driva vissa ord när du leker med ditt barn. Om du märker att du kommit av dig, foku­sera bara på nästa mening.

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige

UNICEF arbetar med familje­åter­förening efter kata­strofen i Indonesien

/i /av
Rido Saputra, tio år, står framför ruinerna av det som var hans hem. Huset förstördes i tsunamin i Donggala. Foto: © UNICEF/Wilander

Rido Saputra, tio år, står framför ruinerna av det som var hans hem. Huset förstördes i tsunamin i Donggala. Foto: © UNICEF/Wilander

UNICEF och ett team socialarbetare samarbetar med myndigheterna i Indonesien för att snabbt kunna identifiera och återförena ensamma barn med sina familjer. Ju längre ett barn är ensamt desto svårare blir det att hitta barnet, och risken ökar att barnet utsätts för våld, utnyttjande eller människohandel.

I dagarna arbetar vi också med att sätta upp fler barnvänliga trygga platser, ge drabbade barn psykosocialt stöd, sätta upp tillfälliga skolor och leverera skolmaterial. Hittills har 47 skoltält levererats till de drabbade områdena.

Ainun Mardiah, sju år, ler vid en aktivitet tillsammans med UNICEFs team som ger barn som drabbats av katastrofen psykosocialt stöd. Här vid ett skyddscenter i Palu. Här får barnen möjlighet att leka, bearbeta sina upplevelser, och bara vara barn för en stund. Foto: © UNICEF/Wilander

Ainun Mardiah, sju år, ler vid en aktivitet tillsammans med UNICEFs team som ger barn som drabbats av katastrofen psykosocialt stöd. Här vid ett skyddscenter i Palu. Här får barnen möjlighet att leka, bearbeta sina upplevelser, och bara vara barn för en stund. Foto: © UNICEF/Wilander

I den här typen av katastrofer är risken stor att vattenburna sjukdomar sprids. Det finns därför också ett stort behov av produkter för att rena vatten och se till att drabbade barn och vuxna får möjlighet att hålla en god hygien.

Jordbävningen och tsunamin som slog till mot Sulawesi 28 september var den andra katastrofen som drabbade Indonesien på kort tid. Redan i augusti drabbades området Lombok av en jordbävning, och sammanlagt är nu minst 600 000 barn i landet drabbade av katastroferna.

Du kan vara med och rädda barns liv i Indonesien, ge en gåva till vårt katastrofarbete:

Hjälp barnen i Indonesien

 


Gå till källa
Author: UNICEF Sverige